Lina

Vanor och ovanor

2012-02-06T21:20:00.000+02:00

Jag har inte dött, utan lever för fullt, och bloggar alltså inte. Efter några mardrömsdygn med alldeles för mycket panikartade studier och alldeles för lite sömn tog jag jullov. Uppvilandet efter den pärsen var ganska långvarig, men sen firade jag resten av jullovet med att fira jul, umgås med folk, vara riktigt lat, gå på 20-talsfest, fira nyår, se släktens minstingar och ha förlovningsfest. Bara trevliga saker alltså. Och jag var väldigt kluven och inte så vidare pigg på att återvända till Åbo, utan trivdes lite oförskämt bra på sofflocket.
Hursomhelst, jag insåg att jag inte kommer någonvart med att plugga på nätterna och vara lat på dagarna och att det inte är konstruktivt på något håll. Jag utövar den ädla konsten av procrastination.
En diskussion jag hade i dörren med en av festbesökarna på förlovningskalaset fick mig att börja tänka.Sedan förra veckans måndag har jag försökt åstadkomma en ändring i den här ovanan. Jag försöker gå och lägga mig tidigare, stiga upp tidigare, slänga bort mindre timmar på handarbete, tv-serier och dataspel dagtid och flytta allt det till kvällen, när jag kan tillåta mig att vara ledig. Och det fungerar. Jag vill fortsätta utveckla den här vanan och tror jag kan lyckas, pepparpeppar.
Åtminstone tills jag har in kandidaten ska jag försöka hålla i det. Jag har vissa krav, 6 h studier 6 dagar i veckan, undantag ansökes om i god tid. Straffavgift 1€ per försummad studietimme.
Idag har jag börjat skriva på min kandi. Och jag är så nöjd att jag har fått en början att jag förlåter att jag inte har varit fullt så effektiv som jag kunde ha varit. Det är skrämmande att bli stor och göra saker som stora människor gör. Det krävs många kilo bön för att få en kandidatexamen.

Mardrömsnedräkningen, slutspurten

2011-12-19T01:19:00.000+02:00

Jag har skippat några dagar i min mardrömsnedräkning. Men det har varit mestadels trevliga dagar. Jag vet inte när jag skrev mitt senaste inlägg men efter en snabb titt visar det sig att det var i tisdags. Det enda jag minns från onsdagen är att jag skrev tent. Och jo, gjorde en presentation under tårar och terapeutiska samtal via Skype och telefon och tidigare på dagen också irl. Torsdag höll jag presentationen och även om det var skönt att ha den över känns det som om det var det minst sammanhängande jag gjort i hela mitt liv. Kvällen borde ha gått åt till tentläsning, men det blev av underordnad betydelse när jag hade sällskap. Fredag var dagen med uppstigning en helt okristlig tid och tentskrivande. Därefter började trevligheterna, lite promenerande på stan där jag mycket oväntat träffade på mitt stycke fästman. Jag jagade julklappar men utan framgång. Sedan satte jag mig i frisörstolen och fick håret klippt. Jag håller fortfarande på och velar om jag borde ha låtit henne ta det lite kortare, eller bett henne forma det på ett annat sätt. Men jag har bestämt mig för att bara vänja mig vid hur det ser ut. För det är helt okej.
Kvällen tillbringades i tantalustiskt sällskap, med sockeröverdos och våldsamma skrattattacker. Timmen blev sen eftersom jag envisades med att sitta uppe och sticka sedan gästerna hade gått. Så lördag sov jag mestadels och skrev lite uppsats. Söndagen har också mestadels gått åt till att sova, men det har jag behövt. Och så har jag skrivit lite uppsats också. Men det borde jag göra mera. För en portfolio ska smällas ihop på måndag. Oh joy. Onsdag, kring lunch tar jag jullov. Då är mardrömmen över för den här gången.

Dag 5 forts

2011-12-13T23:16:00.001+02:00

Det är den femte dagen i min minijulkalender ännu dryga 45 minuter. Jag har verkligen inte läst på tent största delen av dagen. Men det har varit en bra dag ändå. Jag har fixat lite med julklappar, lekt vuxen och öppnat ett bankkonto och så har vi varit och lämnat in ringarna för gravering. Det är inte bara en gång jag har hunnit fundera om jag har tappat bort ringen under kvällens lopp.
Jag vet att klockan är mycket men jag är pigg ännu och kommer att fortsätta läsa några timmar till.
Jag drömmer om ett jullov som tycks smyga sig längre och längre bort, idag flyttades en föreläsning till den 21:a. Det är inte okej. Jag vill ha jullov!

Dag 5

2011-12-13T11:26:00.002+02:00

Efter att jag började skriva om min mardröm före jul har den börjat arta sig till en helt okej vanlig dröm. Innehållandes lite onödigt mycket studier och sånt, men helt okej ändå.
Gårdagen hjälpte nog till ordentligt, jag cyklade till skolan redan till klockan ett och kom inte hem förrän två på natten. Största delen av tiden sysslade jag på med trevliga saker, men studerade också däremellan. Och studier i eminent sällskap är inte så illa.
Jag steg inte upp med tuppen precis idag, eftersom jag satte mig ner och ritade virkmönster av en älg när jag kom hem. Vi ska se om det blir ett projekt eller inte.
Idag är det bara tentläsning som står på programmet. Men så ska jag nog ett varv via stan också och så kommer jag nog att tillåta mig att se senaste avsnittet av Himym. Så blir dagen het uthärdlig. Hejhopp!

Dag 3

2011-12-12T11:44:00.001+02:00

Jag känner mig lite som Nasse som springer runtruntrunt och mumlar "Oh dear, oh dear, oh dear!" för sig själv.
Jag håller på att förbereda en kort presentation på fem minuter som jag troligen ska hålla idag. Det är ju inga stora saker, och det kan ju inte vara svårt. Min sekundärlitteratur till det projektet är så intressant att jag tror att jag ska låna hem boken över jul och läsa den för nöjes skull, men det är precis som om någon skulle ha raderat alla instruktioner för hur man presenterar något i mitt huvud. Jag tror det här kallas studiestress. Nästa tisdag är det här över. Då ska jag ta ledigt. Och njuta. För det finns inte riktigt utrymme för det just nu.
Idag står höstmöte och julmys på programmet, kanske det kan hjälpa mig att lugna ner mig. Så får jag hysteriplugga till tent imorgon. Usch. Glad måndag på er hörni.

Dag 2 forts.

2011-12-12T00:22:00.001+02:00

Jag är alldeles för lugn för mitt eget bästa just nu. Sistaminutenpaniken för allt som ska vara färdigt den här veckan har inte infunnit sig. Någon slags resonemang om att allt har ordnat sig hittills, att jag har klarat alla kurser fram tills nu, att saker har en tendens att ordna sig surrar i mitt huvud. Jag är inte säker på att det bara är bra. Jag brukar be för mitt skolarbete och det har jag gjort den här gången också. Men jag måste ju få något gjort också!
Jag har bakat minipajerna med ett stort kulinariskt självförtroende, som fick sig en törn när jag plockade ut dem ut ugnen. Man ska inte experimentera när man lagar saker som man ska bjuda på. Jag har inte vågat smaka ännu, och jag hoppas innerligt att det i alla fall inte är något fel på smaken, även om de ser lite bleka och trista ut. Man borde ha ett vettigt recept emellanåt.
Jag har också varit på Kauneimmat joululaulut. Det var mycket sång och många okända julsånger. Och prat däremellan som jag inte förstod så vidare mycket av. Dessutom stod han och lutade på talpulpeten. Jag tror inte att det är ett lyckat retoriskt drag.
Jag är fortfarande pigg och har lite studiemotivation på lager, så jag tror faktiskt att det blir lite avslutande nattstudier ännu. Godnatt!

Del 2: borde

2011-12-11T16:02:00.001+02:00

Jag blir kortare i mitt rubrikskrivande, men det kan väl inte göra så väldans mycket. Till dagens borde och gjorde, gällande för tillfället.

Borde:
- Äta middag
- Lyssna på Kauneimmat joululaulut i Martinskyrkan
- Göra flickprojekt
- Läsa på tenter

Gjorde:
- Var på Metskus julfest och sjöng med gospelkören och pratade med nya människor
- Gav första hjälp i form av överräckandet av en näsduk när fästmannen druttat omkull med cykeln mitt i en korsning. Sådana hjältedåd man är kapabel till då. Cykelhjälmen ska få bo på mitt huvud i fortsättningen, det verkar vara halt på vägarna. Denna gång ledde omkulldruttandet till tre stygn på hakan och en orolig fästmö. Inget att haka upp sig på. Öhöhöhöhöh.
- Färdigställde några julklappar mer eller mindre.

Men det finns ju många timmar kvar av denna dag, så jag hinner vara hypereffektiv ännu. Dessvärre har jag hittat Sällskapsresan 1 och 2 på tuben. Detta kan inte sluta bra.

Mardrömmen före jul, dag 1

2011-12-10T22:36:00.001+02:00

Dagens gjorde:
Jag läste på tent, visserligen bara en men jag känner mig tillräckligt duktig ändå. Morgondagens morkkis blir inte fullt så illa som den kunde ha varit. Jag har lagat mat, fast det var många timmar sen. Dessutom var det en ovanligt lunch, älgstek med klyftpotatis och champinjonsås. Nästan en julklapp är klar, men jag kan hinna få färdig en och annan ännu. Jag har tänkt på både flickprojekt och uppsatser. Good enough. Tantluckan är skriven, raderad i misstag och skriven igen och skickad. Det blev en lång lista med irriterande låtar idag. Nu är jag nöjd med dagen, lite trött och ganska hungrig. Kanske dags att åtgärda sånt då.

Jag trodde att det här skulle bli jobbigt och nedslående läsning, men icke. Det tycks snarare motivera mig att få saker och ting gjorda och har lugnat ner mig med insikten om att man inte kan göra mer än en sak i taget och att det mesta ordnar sig. Hoppas jag lyckas hålla det i minnet.

Mardrömmen före jul

2011-12-10T17:27:00.001+02:00

Innan jag skickar dagens lucka i tantkalendern ska jag starta igång vad som högst troligt kommer att faila som min egen nedräkning till jul. Dessvärre är det inte en vidare glad sådan, men relativt objektiv. Jag ska nog ändå få med roliga saker också. Det ska bli en lista på borde och gjorde, helst varje dag, men det är inte alls säkert att det lyckas. Tanken är att den ska fylla sin funktion som meddelande till världen vad jag har tänkt företa mig och vad jag de facto gör fram till jul. Det är två mardrömslika veckor jag har framför mig, jag har massvis att göra, och det handlar inte i så hög grad om julförberedelser som att få undan skolarbete. Jag tog ledigt från allt vad studier heter igår och kom till insikt om en del saker gällande min kandi, vackert så. Men har du redan funnit julfrid ber jag dig sluta läsa nu och återkomma efter jul.

Dagens borde:
- tentläsning x2: Svenskarna i Finland och Teater och drama
- matlagning
- färdigställande av några julklappar
- läsning av Den välsituerade flickan, funderande på flickprojekt
- funderande på uppsats och presentation i Språk och kön, gärna även några beslut
- tantlucka

Dagens gjorde återkommer jag med ikväll när jag avslutar dagen.

Frågan om frågeställningen

2011-12-03T14:34:00.001+02:00

Jag sitter i det kallaste hörnet i vårt hem och försöker skriva viktigheter. Och den här gången är det verkligen viktigt. Kandiskiss. Och jag vet inte hur man ställer en fråga hur jag än försöker. Jag vet vad jag ska göra, men jag vet inte hur jag ska ställa en kort och koncis fråga. Och jag vill få klart det jag håller på med, så att jag kan njuta av att tillbringa lite tid hos föräldrarna.
Jag har många jag vill träffa under tiden jag är hemma, så imorgon tror jag blir en ledig dag, förutsatt att jag får gjort vad jag måste idag. Så det är dags att arbeta, och försöka låtsas om att jag inte behöver ha en ordentlig frågeställning en liten stund till. Och dricka en kopp kaffe. Så blir det nog bra det hä.

11.11.11

2011-11-13T22:42:00.001+02:00

Idag är det fars dag. Men eftersom jag inte kan umgås med far så har firandet fått ske på distans. Men min pappa är bäst i alla fall!
Annat spännande har istället hänt. Älskade R och jag har förlovat oss! Det är fantastiskt, inte allra minst med alla grattisar. Jag skickade några meddelanden innan vi gick ut med det på Facebook, men det var så många fler som skulle ha behövt få reda på det direkt av någon av oss istället för genom nyhetsflödet. Jag ber om ursäkt till dem jag borde ha kommit ihåg att meddela, men inte gjorde. Jag har inte kunnat slita mig från Facebook på hela dagen, för varje gång ikonen för händelser blir röd och det står att någon har gillat eller kommenterat min ändrade relationsstatus blir jag lika glad. Tack, ni är fantastiska!
Själva förlovningen då. Först bakgrundsinfo, sedan över tio år tillbaka har jag haft ett favorittal, nämligen 11, den här bloggens adress är inte lina111 utan orsak (lina11 var upptaget av något som ser mycket spanskt ut, kanske). Därför hade jag tömt min fredag på program och bett R att bestämma vad vi skulle göra hela dagen. Så vi plaskade runt vid Caribia och fånade oss, njöt av ångbastu och vattenrutschkanor i några timmar. Sen handlade vi och lagade mat hemma hos honom tills han måste iväg på jobb. Medan han var på jobb underhöll jag mig med att handla ingredienser till och baka en lime- och jordgubbscheesecake. När föreställningen var slut kom han hem från jobbet och vi började fundera på något ätbart igen. Han bad mig också säga till när klockan var elva minuter över elva. Jag frågade om han hade mer inplanerat för dagen och det bekräftade han. Jag sade till när klockan var elva över, men han fortsatte att tillreda varma smörgåsar. Så sade han då att han faktiskt hade något åt mig, sa att det kunde vara det bästa eller det dummaste han har gjort. Och så frågade han om jag ville bli hans, på riktigt. Om jag vill gifta mig med honom nångång. Och det är klart att jag svarade ja.
Efteråt kände jag mig som en geleklump inuti och den känslan har hållit i sig under helgen, ibland starkare ibland svagare. Det ändrar inte på någonting, men det blir mer på riktigt. Det är ett löfte om att han väntar på mig när jag är i Uppsala nästa höst (om allt går som planerat) och det är ett löfte om att vi vill att det ska vara vi.
Jag älskar dig Rasmus!

Föreläsningsfri vecka

2011-10-27T13:31:00.001+03:00

Jag har varit ledig en vecka nu. Mer eller mindre i alla fall, recensionen som ska inlämnas senast måndag är visserligen inte färdig än, men jag vill verkligen få den färdig så att jag kan känna mig lite ledig sen. Men jag är helt ut gängorna då det gäller att skriva. Jag vet helt enkelt inte hur man åstadkommer sida upp och sida ner med text. Jag trodde ju att man borde ha kläm på det när man inleder sitt tredje studieår, men icke. Å andra sidan har jag ju verkligen haft en mjukstart med studierna denna höst, men från nästa vecka blir det lite mer allvar, fler föreläsningar och antagligen också bra mycket mer jobb. Men man kan ju inte annat än ta en dag i taget.
Boken jag recenserar, Språk och kön, gör att jag blir alldeles överfeministisk i mitt tankesätt och hittar orättvisor i varje liten artikel och annan text jag läser. Där har jag kanske någonting att nämna i min text.
Jag har försökt att inte trotta in så mycket program den här veckan. Ett kaffebesök, ett besök i simhallen och en konsert tyckte jag var lagom. Återstår ännu att hälsa på mommo och skriva klart min text.
Det finns många jag skulle vilja träffa, men jag tror det får bli till jullovet. Då borde jag väl åtminstone inte ha något att skriva i år. Hoppas jag.

Bråttom oktober

2011-10-21T23:51:00.003+03:00

Oktober hastar iväg som om det skulle vara dess enda uppgift. Jag har hunnit glömma bort att jag har en blogg, men det gör ingen större skillnad.

Min största rädsla just nu är att förändras till någon jag inte känner. Någon som jag inte kan låta mina käraste lära känna. Men hur utvecklas man utan att förändras?

Jag har mamma på besök nu, för pappa är på körhelg (alltså sånt som har att göra med sång) här i stan denna helg.

Jag har stickat färdigt mina tvåändsvantar och införskaffat riktigt fårullsgarn som ska bli till ett par rediga skogsstrumpor. Livet lunkar på och snart börjar det bli dags att faktiskt arbeta lite för studiepoängen. Men först ska jag leva hemhemmaliv en vecka innan allt kan börja på allvar.

Så det är okej

2011-10-04T16:50:00.004+03:00

För första gången sedan i maj bor jag ensam. Jag har inte hunnit vänja mig, men alla tankar som oundvikligen kommer när man sitter och funderar för mycket i sin soffa dyker upp. Jag har hunnit börja sakna de där hemma. Alla de som ska vara där. Jag trodde att jag blivit Åbobo på riktigt men kommer på mig själv med att sakna att gå längs gågatan där hemma. Eller ta en promenad till Gamla hamn. Nu när höstkylan börjar märkas av borde man vara hemhemma, i tryggheten och värmen.

När jag flyttade till Åbo för två höstar sen bestämde jag mig för att det går att bli lycklig och att jag ska bli det. Jag lyckades ganska bra. Bli vardagslycklig. Där medeltalet är på plus och ett okej är bra. Men jag undrar om allt håller på att hinna ikapp mig. Jag är 21 och det är inte så fasligt mycket, men jag kommer aldrig mer att vara tonåring, aldrig mer vara ett barn, aldrig mer leva så problemfritt som jag gjorde.

Det finns saker alla måste komma underfund med, fundera på själva. Det gör jag nu.

Jag trodde att jag skulle bli en lugnare människa av att ha mindre att göra, men det stämmer ju inte alls. Jag har för mycket tid att fundera över små saker. Jag är bara nervös av ledig tid, stressad av att bara ha några få måsten. Det är en stor sak att bestämma sig för vad man ska företa sig en ledig dag. Man ska tänka på hälsa och nyttig mat. Ekonomi och att inte gå under. Unna sig och njuta, men till ett rimligt pris. Umgås med alla och hinna med fast schemat är ganska tomt.

Jag väntade på att det här skulle komma. Så det är okej. Jag kan fortfarande njuta av promenader i oktoberkylan och mörkret. Jag kan glädjas åt en stackars förvirrad räv som förirrat sig till stan och vandrar omkring på vägarna precis som jag. Jag kan tycka att en dag varit produktiv om jag bakat semlor men annars bara legat på soffan. Så det är okej. Men jag vill hem och glömma livet en stund.

Njutningar i vardagen

2011-09-20T16:44:00.004+03:00

Jag tror att höstterminen är i full gång, men inte i mitt liv. Jag studerar på heltid, sådär officiellt men tycks göra ovanligt lite. Alla andra däremot, sitter mest hela tiden och pluggar vad det verkar. Jag kommer så att få äta upp det där med att jag inte har något att göra i studieväg än, det känner jag på mig. Men just nu njuter jag bara av att ha tid att ha ett liv. Att kunna fundera på vad jag vill göra och inte bara på vad som måste göras. I alla fall någon gång nu och då kunna sova hur länge jag vill och sedan känna efter vad som skulle kännas kul just idag.

Förmodligen kommer det att ändras, och ganska snart, men just nu njuter jag. Jag har en uppgift tills imorgon, och jag kommer att göra den, men kan samtidigt fundera om jag vill ut på länk, eller sitta och sticka, eller se på tv-serier ikväll. Eller alltihop! Kanske inte, någon måtta får det ju vara. Ska se hur det känns senare, när skolarbetet är avklarat.

Helgen tillbringades i Stockholm, och jag måste säga att det var en mycket bra resa med mycket bra resesällskap. Succén måste upprepas. Lagom mycket tedrickande, shoppande och dansande. Alldeles fantastiskt, eller snarare tantastiskt i detta fall. Samtidigt är jag nog nöjd med att vara tillbaka i Åbo nu. Och leva lite normalt liv. Även om detta liv fylls av en massa undantag i form av studieliv. Trevliga avbrott helt enkelt.

Som att stå och titta på kronprinsessparet utanför Arken. Det gjorde vi idag, och här är beviset:

Lärarbanan

2011-09-12T12:43:00.003+03:00

Jag borde sitta och skriva praktikessäer just nu och som jag brukar så bloggar jag. Igår ramlade jag över en kort artikel på Radio Extrems hemsida, med fem orsaker till varför man inte skall bli lärare. Sånt är inte så fasligt upplyftande när det regnar ute och luftfuktigheten sådär för övrigt har gått upp med några hundra procent. Minst. Men när jag läste lite noggrannare, så fick jag en viss förståelse för vad som stod där, men samtidigt en massa motargument. Om man inte tror att man i en framtid kan klara av både elever och lärare och skaffa sig en relativt hög stresströskel, så ska man väl inte ge sig in på lärarbanan. Eller så får man kämpa för lärarnas rättigheter och försöka se till att lärarens arbetsförhållanden blir lite lättare. Jag tror inte att det lönar sig att försöka lite halvdant och sedan sätta sig ner som en trilsk fyraåring och börja lipa för att man möter lite motgångar. Livet är väl sånt, man kan inte räkna med att allt ska gå alldeles för enkelt. Nu talar jag emot min personlighet, jag har inte världens bästa kämparanda och sätter mig ner och gråter om det blir jobbigt, men vill tro att jag stiger upp igen och försöker lite till och lite till och lite till.

Men det var inte sånt jag skulle skriva om idag. För jag tänker fortfarande bli lärare.

Jag har känt mig duktig idag och beställt ett nytt bankkort, på finska. Och växlat pengar, eftersom jag inte kan garantera att mitt nuvarande kort tänker samarbeta i väster. Den här veckan är kort, på torsdag blir det dags för det som i min kalender heter ZE EPIC JOURNEY i tantsällskap. Roligt, roligt. Stickningen lockar, men essäerna ska skrivas. Noh.

Inledande praktik

2011-08-30T19:18:00.003+03:00

Så var den praktiken i stort sett över. Märkligt. Ikväll satsar jag på umgänge på stan, men inte riktigt ännu. Om nån timme. Även om jag skulle vara alldeles färdig att bege mig ut nu. Mörka moln tornar upp sig på himlen, jag hoppas på att det är ett snällt regn som kommer, om det kommer. Ett regn som inte ställer till med vidare besvär, utan bara häller ner ett litet ögonblick, när jag förslagsvis befinner mig inomhus och sedan håller sig borta ett bra tag.

Snart, när man hinner smälta allt så kan jag ta ställning. Men jag vet redan att jag nog fortsätter på lärarlinjen. Man måste väl ifrågasätta sina beslut ibland, omvärdera situationen och se om man tycker på samma sätt som förr. Det kan vara nyttigt tror jag. Jag har ingen klar och tydlig känsla, inget kall på det sättet att bli lärare, men det är väl lika bra som något annat och det finns många kvaliteter med yrket som jag uppskattar. Och väldigt lite med det som jag ogillar. Vet inte om det är något alls egentligen. Så därför.

Idag var det riktigt roligt att hålla lektion, när man börjar få lite grepp om vad det är för typer som sitter där i bänkarna. Det är sånt som gör det roligt tror jag och den biten hinner man inte med på en så här kort tid, med bara tre lektioner att undervisa.

Jag är för en gångs skull ganska uttråkad och har ingen större lust att göra skolarbete. Kanske lite, om en stund, när jag ätit något. Men HIMYM lockar mer, trots att jag börjar kunna avsnitten utan och innan.

Still alive

2011-08-25T09:30:00.004+03:00

Jag lever även om min blogg inte gör det. Sällan har jag varit en så lat bloggare som nu. Jag orkar inte göra en till redogörelse för fjällvandringen utan hänvisar till mitt blogginlägg på Ungbloggen. Månne inte det räcker. Sedan jag återvänt till civilisationen har jag bott i Vasa och är på inledande praktik för ämneslärare. Det är mycket jobb, men ganska roligt. Om 1 ½ h ska jag hålla min första lektion och jag känner mig inte alls tillräckligt förberedd. Önska mig lycka till, jag återkommer.

Sämre kan man ha det

2011-08-02T23:42:00.004+03:00

Egentligen är det väl sovdags för en som jag som ska upp till sista arbetsdagen till klockan nio imorgon. Jag har varit på planeringsmöte för fjällvandringen. Det finns en del att stå i tills söndag, men jag tror att jag fixar det. Några besök i den stora friluftsbutiken Prisma kommer väl antagligen att behövas. Jag anar ironi i mitt uttalande. Men det är dessvärre sant, Prisma har bäst utbud på friluftsgrejer i den här stan för tillfället. Det är överlag mycket att ordna med just nu, och en stor del av det står utanför min makt. Allt jag kan göra är att peppa mig själv med en positiv inställning, hoppas och be några kilo.

Mycket roligheter är i görningen. Medarbetarkonferens imorgon, kaffesällskap och ett rejält klipp samt Tankarfärd på torsdag och bostadsmässa på fredag, och dains!

Och sen en hel veckas fjällvandring med trevliga scouter! Sämre kan man ha det!

Sämre kommer det också att bli imorgon om jag inte ser till att få sömn nu. Så godnatt folket!

Något fel?

2011-08-01T15:05:00.002+03:00

Jag har återvänt till arbetet och de sista arbetsdagarna denna sommar. Känns lite sorgligt att det tar slut nu, men resten av sommaren är fylld av allt möjligt. Vi har hunnit med lite shopping och en massa inhandlande av saker vi inte visste att vi behövde från Ikeaunder minisemestern i Åbo i helgen. En del roliga saker fick jag se. En skylt på Ikeas parkering meddelade om specialpris på "luomuipinaattilelut". Jag tror att det var något lite mer ätbart som de avsåg.

För ett tag sen utspelade sig ungefär följande konversation mellan mig och underbarasse:

R räcker ut tungan.
Jag tittar på honom men reagerar inte.
R: Är det något fel? Är du sur på mig?
Jag: Varför det?
R: När du inte räcker ut tungan tillbaka...

Oj, vad jag tycker om honom!

Snorungen

2011-07-26T12:37:00.003+03:00

Förkylningen håller i sig, en vecka har jag varit en liten snorunge nu. Vad jag har förstått på andra så är det en seg elaking till förkylning som härjar nu och jag räknar nästan med att vara i det här skicket en vecka till. Men sen har jag inte tid längre att vara sjuk. För hur skulle det se ut med en lastbilslast näsdukar uppe på fjället? Nej, det låter inte vidare lyckat.
Sommaren verkar närma sig sitt slut och det är så mycket som inte är avklarat. Inte en endaste dag har jag åkt till en strand och bara legat där för att jag kan. Jag saknar också en del umgänge som inte har hunnits med än, men det ska väl inte vara omöjligt att få in.
På jobbet skriver jag ett tipshäfte, vet inte om det blir till något, men det återstår att se.
I helgen ska jag få bota lite åbolängtan några dagar. Den här tiden på året blir man så splittrad, samtidigt vill jag vara ledig och hemhemma och i Åbo och... ledig. Det är kanske den lediga tiden det hänger upp sig på. Sådär så att man kan umgås och hinna med roligheter utanför jobbet.

The end of an era

2011-07-20T10:39:00.004+03:00

Jisses så jag bloggar numera! Idag var taggatrån borta, men en kråka har tagit min röst och ersatt den med sin egen. Harkel. Det var inte vidare vackert när jag försökte mig på att sjunga under andakten innan medarbetarkonferensen i morse. Lite bättre än så där brukar det ju ändå låta.

Det blir antagligen en rätt så lång arbetsdag idag, men det gör inget. Ja mårar åpå.

Igår var det dags att avsluta eran av Harry Potter-filmer. Det var gråt och det var skratt (hör jag dåligt eller var det bara jag och mina vänner som skrattade under filmen?). Det var en värdig avslutning, men ett klyschigt "THE END" skulle inte ha suttit helt fel. Även om det skulle ha skadat storyn. Poängen med ett "19 years later" är ju ändå att visa att livet går vidare och likaså världen. Att livet har vunnit och därför kan gå vidare.

Jag har en andakt för nästa onsdag som mal bak i mitt huvud. Kanske jag kunde dra lite paralleller till Harry Potter... Eller i alla fall idén om livet vann. Så får jag in lite Kärleken och Döden i det hela också. Tåls att tänkas på.

Jag möter konsekvenserna med att låtsas vara vuxen. Ansvar. Planer. Långsiktigt tänkande. Samhälle. Personlig utveckling. Förverkligande. Sådana stora ord. Jag planerar och funderar som aldrig förr. Och ändå har jag alltid varit väldigt planerande av mig och dålig på att göra saker och ting spontant. Allt ska var genomtänkt minst ett varv innan det genomförs. Jag tänker på lite miljöbyte i studierna som tidigast skulle kunna ske om lite över ett år. Jag funderar över bostäder och boende. Det är stora och skrämmande saker. Men det lockar lite att eventuellt kunna bo helt och fullt på ett enda ställe nästa sommar. Jag funderar och tänker och planerar.

Jakobs dagar

2011-07-19T10:45:00.003+03:00

Denna morgon har jag vaknat med ett taggtrådsstängsel i halsen. Så känns det. Och ute regnade det, men nu verkar det ha klarnat upp, även om det inte hjälper mig som ändå sitter inomhus och försöker arbeta. Jakobs dagar har kört igång och jag har knappt ingen koll på vad som sker. I söndags var jag till Skolparken och såg på modeshow, efter att vi hade haft ledarmiddag vid O'Learys och var mättare än någonsin. Finfina klänningar visades upp av finfina modeller!

Jag ska väl nog delta i en del annat Jakobs dagar-program, men vad återstår att se.

Igår tog jag min tillflykt till Kronoby och villan direkt efter jobbet för att få träffa lite släkt, bada bastu och simma. Därefter hjälpte jag far att plocka jordgubbar i Öja och när vi kom hem rensade vi dem och jag diskade trangian. Därmed var min duktighetskvot fylld. I söndags uträttade dessutom jag och R det petigaste jobb jag någonsin upplevt. Vi fixade persiennerna som gått sönder i mitt rum. Det var jobbigt och tog länge, men bra blev det!

Det är nog rätt så trevligt att få göra praktiska saker några månader om året.

Livet efter läger

2011-07-18T10:40:00.002+03:00

Sommarens läger är förbi och jag har äntligen fått tillbaka min kameraladdare och har nu i alla fall möjlighet att fota om jag kommer ihåg det.

Det är som vanligt svårt att anpassa sig till livet efter läger. Svårt att försöka leva med oregelbundna mat- och sovtider igen och att behöva göra en ansträngning för att träffa människor. Och efter det här lägret verkar det vara svårare än någonsin att anpassa sig. Men det går nog bra. Så småningom.

Jag har hysteriprintat och -kopierat en massa barnsliga bilder och hoppas på stor uppslutning på Knappt ur säng om knappa 45 minuter. Idag ska det målas och ritas och pysslas! Känns inte vidare mycket knappt ur säng längre, väckarklockan ringde kring 8.

Precis som Ledin sjunger i sin sommarplåga så är nog sommaren kort. Inte för att det mesta skulle ha regnat bort, men för att det finns så mycket roligt att göra och ser ni då rusar tiden iväg som om den fick betalt för det.

I helgen hade vi ledarkeikka och vi cyklade till Aggnissund på fredag, paddlade på lördag och hade tänkt cykla hela vägen hem på lördag. Men det tyckte inte min cykel, så det blev det inget av.

Nå, dags att återgå till verkligheten.

Solnedgång på Pörkenäs

2011-07-04T23:06:00.002+03:00

Jag tror att det börjar bli dags för en uppdatering. Jag har ingen aning om när jag senast har hört av mig här på bloggen.

Det har säkert hänt en del. Men mest så har jag arbetat. Och varit ledig. Det är riktigt konstigt att vara ledig. Jag menar, vad ska man göra av all tid? Och när man väl har lyckats få nånting inplanerat, hur ska man hinna med mer än en sak per dag? Det är nog en konst att öva sig i det där med att vara ledig. En hel vecka var jag ledig. Det var intressant. Man utvecklar nog lätta koncentrationssvårigheter om man har för mycket tid.

Jag har fått njuta av att vara på villan. Bildbevis kan eventuellt dyka upp småningom, när jag har fått min kameraladdare från Åbo. I bästa fall i slutet av denna vecka.

Jag har varit på ett skriftskolläger och nu är jag på det andra för denna sommar. Jag kan bara konstatera att jag trivs på läger. Överlag trivs jag med sommar. Man hinner liksom träffa alla man vill träffa, om än inte närapå så ofta som man önskar.

Jag har kommit igång med läsandet igen. Igår läste jag ut en bok som heter Norwegian Wood av Haruki Murakami. Det var länge sen jag upplevde en sån läslust. Jag är beredd att bege mig till bibban när som helst och låna mer av honom.

Nu är jag ju på Pörkenäs och solnedgången är helt underbar. Alltså måste jag ner och fotografera. Nu.

Sommaruppdatering

2011-06-20T14:59:00.004+03:00

Eftersom jag knappt använder mig av datorn nu sommartid så blir det inte mycket bloggande. Men idag är jag ledig och sitter och undrar om jag borde ett varv via jobbet bara för att kolla mitt postfack i alla fall. Men annars är jag nästan sysslolös. Mitt rum är visserligen inte färdigstädat än, och jag har en stor hög med böcker som jag har lånat för snart en månad sen och som jag verkligen vill läsa, men inte har hunnit med än.

Jag upplever att jag har ett jobb som jag trivs med. Jag vill inte räkna timmarna jag är i jobb, för det känns orättvist. Samtidigt kan jag anstränga mig lite mer än vanligt att vara trevlig och social då jag vet att jag är i arbete. Jag vet inte om jag klarar av att vara ledig en hel vecka, även om det är tanken. Får se hur det här går.

Jag har hunnit med läger. Rippiläger. Och jag har stortrivts med underbara fantastiska ledare och härliga konfirmander. Jag kunde ha fortsatt att ha läger resten av sommaren. Nästan.

Men då skulle jag inte ha fått åka mc. R och jag for ut på en tur i trakterna och det var fantastiskt på något sätt. Jag kände mig hemskt cool där jag satt. Mindre cool när jag höll på att somna. Det skulle inte ha slutat vidare bra. Jag kan upplysa samtliga läsare om att om man kliver in i S-Market i Kronoby iklädd slalomjacka och "stoppabyxona" en mycket varm junidag, när andra butiksbesökare endast är iklädda tunna sommarbyxor så får man konstiga blickar. Men det bjuder vi på.

Jag skulle gärna erbjuda lite skådebröd åt er läsare, men min kamera sussar så sött med tomma batterier och ackuladdaren är i Åbo, så det fortsätter väl att vara bildfattigt på denna blogg.

Lite skrämmande är det att ha kommit hem från läger och plötsligt ha en massa tid att tänka själv. Mycket ställs liksom på sin kant.

Denna vecka vill jag träffa en massa folk. Vilken trevlig plan.

SooOOoommar, sommar och sol!

2011-05-27T22:43:00.004+03:00

Vad kan nu vara bättre än att fira 200-inläggsjubileum samma dag som jag har fått sommarlov? Hurra, hurra, hurra! :)

Egentligen borde jag väl göra något trevligt då, och vad passar bättre än en villabild från förra sommaren?

Jag är tillbaka hemhemma med min ofantliga packning, det märks verkligen att jag flyttar, när jag flyttar. Jag ska försöka få en del av det i ordning ännu ikväll och packa en väska för tantiga helgäventyr som är på kommande. Två saker glömde jag i det andra hemma picknickfilt och linsvätska. Det första klarar jag mig utan, men det andra är jag lite bitter på, flaskan var knappt påbörjad. Men enligt optikerns hemsida har de öppet imorgon, så att jag kan få ny linsvätska, det är det nämligen värre att klara sig utan.

Glad sommar till er alla, för sommarlov det har jag, mastodonttenten är äntligen över!

Språknörden antecknar

2011-05-26T17:10:00.002+03:00

99 av dina vänner gick till Jakobstads Gymnasium. Hitta mer personer du känner hos Jakobstads Gymnasium.

Så sa min Facebook nyss. Språknörden i mig ringer alarmenheterna. Jag vet att många av mina vänner har gått till Jakobstads gymnasium. Men jag vet också att många av dem bor på tok för långt bort för att någonsin ha gått dit. Däremot har de gått i Jakobstads gymnasium. Och så vidare.

Det här är ett tydligt tecken på att man borde fortsätta plugga och städa och annat viktigt va? Och sluta bry sig om petitesser. Nå, språknörden over and out.

Det märkliga lugnet

2011-05-26T16:14:00.003+03:00

Jag borde förmodligen vara helt hysterisk och väldigt stressad, men det går inte längre. Tenten går som den går och sedan fortsätter livet, med eller utan ett godkänt resultat. Blir det inte godkänt får jag väl lov att tenta om, antingen i sommar eller till hösten, men jag vill våga tro så pass mycket på mig själv att jag kan säga att jag klarar tröskelkravet. Uhu, det var djärvt sagt, jag vet inte om det stämmer. Jag har inte pluggat så vidare mycket idag, men jag ska nog läsa en hel del ännu idag.

Samtidigt ska lägenheten städas, jag själv ska slängas i duschen och kylskåpet skall tömmas. Men jag är trött och skulle bara vilja sova nu. Men det finns liv efter tenten. Det vill jag tro på.

Mellan två bokpärmar

2011-05-18T00:07:00.006+03:00

Jag har precis lagt undan boken Litteraturens historia i världen. Och så påpekar de åt oss att vi ska göra våra uppsatsrubriker lite sexigare. Jag har plöjt igenom halva forntiden på 4 timmar. Ganska effektivt. Men summan av dagens tidsanvändning är inte fullt lika upplyftande. Sömn: 8½ h, studier: 10 h och fritid: 5½ h. Ingen dröm precis. Senast igår insåg jag ju att den helt acceptabel fördelning av dygnets timmar, när man studerar skulle vara 8 h sömn, 8 h studier och 8 h för fritid, mat och socialt liv. Men det lyckas inte.

Jag har visserligen sett 3 avsnitt 2½ Men idag, men i övrigt så har jag ätit, transporterat mig själv eller diskat under den tid som kallas ledig.

Boken jag har som nöjesläsning för tillfället, och som tragiskt nog också är en kursbok, En clowns åsikter diskuterar ledighet för konstnärssjälar. Om att det är på deras lediga tid som det är kreativa. Vilket alltså innebär att de aldrig är lediga. Lite som ämbeten. Man blir aldrig ledig, för människor vet vem man är och kan komma i arbetsärenden precis när som helst.

Jag har börjat märka på mitt eget beteende att det börjar bli dags för sommarlov. Jag vet inte längre vad som är vettigt att ha på sig, har helt tappat intresse för stil och kläder. Jag orkar knappt bry mig om att jag har en alldeles förskräcklig utväxt och att håret igen börjar bli i hästsvanslängd. Men jag har en tid till frissan, när jag har fått sommarlov.

Dessutom har det blivit svårare att vara social. Häromdagen, när jag skulle köpa en hudsalva från apoteket låste sig min tunga helt och jag visste inte alls vad jag skulle säga på finska. Sådana situationer brukar jag klara utan större problem. Jag märkte dessutom när jag gick på stan att det var utan det självförtroende som jag annars brukar ha. Jag var mest i vägen för alla vackra människor som gick omkring, jag hade ingenting där att göra. Jag fumlade med kort och pengar när jag skulle köpa linsvätska och när jag tog ett varv i en skoaffär som i övrigt var tom på kunder så kände jag mig ändå som om jag var i vägen. Jag tar inte kontakt med mina vänner som jag brukar, steget känns mycket större än vanligt. Jag är nervösare än jag brukar inför helt normala konversationer. Det är svårare att hantera orden och hitta på någonting att säga, och det gäller alla jag pratar med. Jag vågar inte ta plats.

Jag tror att jag vet orsaken. Jag bor i böckerna nu. Mitt liv består av litteratur och jag är helt uppslukad av den. Den är trygg och inte fördömande och ger mig ett skydd mot omvärlden. Men det är utanför, i omvärlden jag hör hemma. Jag ska ta mig ut dit, men det blir när tenten är skriven om 1½ vecka. Då ska jag kliva ut ut bokpärmarna och titta på världen och bege mig ut i den igen. I helgen ska jag försöka titta ut litegrann och försöka vara mitt gamla jag som jag trivs i. Jag ska försöka leta reda på självförtroendet. Jag ska försöka. Men förlåt mig om jag inte lyckas. I sådana fall ses vi på andra sidan om tenten.

½ dag till deadline

2011-05-08T14:44:00.002+03:00

200-inläggsjubileet närmar sig, men det är inte här riktigt än. Jag sitter och kämpar med min uppsats, har varit hemma hos R hela dagen hittills och nog fått skrivet en del, men 5 sidor återstår än. Ute är det sommartemperaturer och jag vill inte veta hur varmt det är i min lägenhet. Alltså tar man sin tillflykt till skolan och Pippings torn. Här är det alltid kallt, men idag känns det rätt behagligt i jämförelse med den hetta som jag anar att råder i min lägenhet. Dessutom har jag snabbare nätuppkoppling här.

Egentligen skulle jag vilja vara hemhemma och fira mamma och mommo på morsdagen, men man kan inte alltid (egentligen rätt så sällan) göra det man vill. Men ju snabbare jag får färdigt min uppsats, desto snabbare kan jag börja med andra måsten.

Jag har gått och skaffat mig en förkylning, men för en gångs skull passar det rätt så bra. Jag behöver ändå vila och mest ligga i soffan och läsa en massa litteratur och det är precis vad jag kommer att göra.

Nu ska jag fortsätta. Minst en sida i timmen är mitt mål. Jag har gjort det förr och jag kan göra det igen. Go!

Uppsatsdeadline, nedräkning 1½ dag

2011-05-07T16:50:00.002+03:00

Tiden går fort. Särskilt om man har ovälkommet besök av Dan Bakett (tackar N för uttrycket) och helt enkelt inte äter på en dag. Men så går det ibland. Det var inte alltför otrevligt och jag hann se många avsnitt HIMYM.

Uppsatsen är högst på prioritetslistan, ovanför Nalle Puh-boken jag borde läsa till måndag. Jag tror att man har ganska mycket att göra när man blir tvungen att prioritera bort studier till förmån för andra studier och en nypa liv vid sidan om. Men snart börjar jag känna av sista minuten-paniken och då kan underverk ske.

Tidsbristen gör att mitt hem är allt annat än städat och inatt drömde jag att jag kom hem, såg ett tält som var uppslaget i trappuppgången, gick in i min lägenhet där mamma, pappa och några vänner var och fann att min lägenhet för det första var större än den egentligen är och dessutom ommöblerad. Men det bästa av allt var att den var städad. Inte ett dammkorn i sikte.

Nästa vecka sker det, då ska här städas.

Jag har åstadkommit ett dokument på 5 sidor, varav 3 räknas, det andra är bara innehållsförteckning och pärmsida. Och en halv sida är en tabell. Jag har alltså mycket kvar. Dags att koka motivationste och sätta igång.

Om någon i Åbo aldrig förr i sitt liv hade sett en motorcykel så kunde man ha passat på idag. Drygt 3000 motorcyklar körde genom stan. Det är väldigt många. Som en följd av detta var trafikljusen avstängda och poliser dirigerade trafiken. Men beaktade inte varken fotgängare eller cyklister. Jag har varit rädd ute i trafiken idag.

Nog om det. Fortsätter skriva.

Uppsatsangst, igen

2011-05-04T17:01:00.002+03:00

Jag har knuffat dialektologiundersökningen framför mig för länge nu. Fem dagar till deadline. Jag hinner skriva 10 sidor. Jag trodde att det skulle vara mycket hemskt och skrämmande att göra intervjuerna. Det var det inte. Nu försöker jag övertyga mig själv om att det nog inte är så farligt att skriva själva uppsatsen heller. Not convinced.

Angst angst angst är det enda jag är förmögen att få ur mig. Hela eftermiddagen har jag lyckats distrahera mig på sätt eller annat. Men inte längre. Om jag inte skulle passa på att äta nu... Jo, men snart. Jag ska ha en struktur först. Jag förstår bara inte hur jag ska börja. Jag är inte ens säker på att jag vet vad jag håller på med och vad jag egentligen vill med hela undersökningen. Angst.

Men jag har inget val. Kan inte ens formulera till ett dåligt valskämt där. Tragiskt.

Ikväll ska jag se på The Green Mile med underbarasse. Tills dess ska jag låtsas att jag sitter på ett kontor och får betalt för att arbeta med min uppsats. Om inte annat kan jag ju bara börja med att brainstorma. Jag hade nästan formulerat ett syfte för några dagar sen. Det skulle ha varit smart att skriva ner det då. Wish me luck!

Förresten, vet någon var man kan få tag i enstaka tangenter? Det börjar irritera mig att ha ett W som inte riktigt sitter fast i datorn.

Gosiga djur och sånt

2011-04-21T16:10:00.002+03:00

Jag pluggar språkhissa och grammatik. Alltså bloggar jag. Borde lexikalisera uttrycket: "Jag studerar, alltså nördar jag på nätet". Tycker att det blir en bra fortsättning på Descartes existensfilosofi.

Dagens klipp utgörs av mysiga djurklipp, som förmodligen alla redan har sett men som är värda att se igen och igen och igen. Naw-faktorn går upp dramatiskt.

Här är en söt liten pingvin:

Och historiens sötaste pandaunge:

Och så pandan, fast på ett lite annat sätt:

Sen något som inte har något med djur att göra men som helt enkelt är en Youtube-drog:

Ha en fin påskhelg! Själv har jag fått umgås med vänner idag, och ska fortsätta med det. Imorgon blir det Vuokatti och jag tänkte försöka undvika att bryta alltför många ben.

Glad påsk!

Varm och snart mätt i magen

2011-04-15T21:13:00.003+03:00

Nu tänker jag skryta lite. Det lär vara så att eget skryt stinker men jag tror att det är trevligare att läsa om trevliga saker än gnäll. Jag har lagat köttfärs-blåmögelostpaj enligt en grannes recept. Jag har blivit inspirerad och gjort en salladsdressing. Jag har blandat ihop en sallad och snart ska jag sätta mig ner och avnjuta det hela. I tisdags var det Free Cone Day och jag hämtade en burk Ben & Jerry's glass och det får bli efterrätt. Jag är hungrig som en varg och stolt som en tupp över att jag orkat och kunnat laga mat.

När jag ätit ska jag se på Pride and Prejudice och sticka på min filt. Bra kväll.

Såg nyss ett vackert videoklipp på R:s blogg. Klick. Jag blev glad och varm i magen.

Veckan har varit intensiv så även om jag borde studera än ikväll så tänker jag låta bli.

Ha en fin kväll allihopa!

Tar natten

2011-04-11T22:52:00.003+03:00

Jag närmar mig 200-inläggsjubileet, men jag är inte där riktigt än. Hela den här dagen har känts som en uppladdning inför en fullspäckad vecka. I morgon går vårsitzen av stapeln, på onsdag blir det förlängd tanteftermiddag och på torsdag är det specialföreningsmässa på Kåren. Däremmellan borde jag hinna studera. Men inte mer i kväll. Jag har planerat att gå och lägga mig nu och köra för fullt från morgonen i morgon istället.

Och jag har chans att lyckas bara jag tar natten mycket snart.

Sen har jag insett att jag egentligen trivs rätt så bra med att vara lite småstressad, då har jag i alla fall en chans att få något gjort. Och jag känner mig lite betydelsefull när jag uträttar något och har en uppgift.

Jag har upplevt en trivsam och avslappnande helg i huvudstaden. Jag har insett att jag saknar att vara en del av en församlingsgemenskap där jag bor. Jag är fortfarande en del av min hemförsamling, men den är så långt borta. Jag har blivit inspirerad till mycket. Jag vill sjunga och spela gitarr igen. Jag vill sticka och virka på nytt. Jag vill laga mat och baka bröd. Jag vill komma igång med löpandet och komma i en form som jag knappast har varit i på många år.

Jag drömde absurda drömmar i natt. Plötsligt verkar både Kafka riktigt förståelig.

Förresten har jag fått gjort en del av sakerna som jag är inspirerad till. Igår kväll satt jag och min underbarasse och lärde oss musikteori och knäppte på gitarren. Idag kokade jag hiskeliga mängder soppa och klottade riven morot och blomkål över hela det som kan kallas mitt kök. Och jag har börjat på med en stickad filt.

Men nu tackar jag för mig och säger godnatt. (Jag tränar mig i att skriva kortare blogginlägg, det är ett led i min "förbättra bloggen"-projekt, där det också ingår att införa bilder, men just nu så fotar jag inte min värld och då verkar det meningslöst.)

Social nätvärk

2011-04-07T23:17:00.005+03:00

Varningstext:

Det här skrivs när jag är fångad av en negativ känsla som jag måste skriva av mig innan jag kan gå och lägga mig med gott samvete.

Jag blir trött på sociala koder allt emellanåt. Social nätvärk. Av sociala nätverk. Och allt annat som är socialt.

Det är faktiskt inte så lätt att veta hur man ska bete sig i alla situationer. Vissa är bättre på att känna in mönstret i alla situationer och vissa är sämre på det. De som är sämre på det sårar ofta folk med sitt beteende eller gör dem upprörda på olika sätt, för att de inte vet bättre. Man får ha överseende, även om det kräver allt ens tålamod och kristna kärlek.

Jag ska förklara vad det är som har gjort mig ledsen, för någon annans skull. Jag råkade nyss få syn på en statusuppdatering, där en person gjorde sig ironisk över det som skrivits och fick onödigt hårt tillbaka och en uppmaning om att sluta kommentera på den här andra personens statusuppdateringar över huvud taget. Om man är vänner på Fb, så berättigar man väl dessa så kallade vänner att få kommentera. Man har bekräftat att man kan tänka sig att ha virtuell kontakt genom de funktioner som finns på sidan, det vill säga kommentarer, gilla-markeringar, mejl och chatt. Det som på Fb kallas att vara vänner. Följaktligen, vill man inte ha kommentarer av en person, så kanske det är lika så bra att inte vara Fb-vänner. Enklast så, och man behöver inte ha kontakt alls med varandra. Men ett problem uppstår, idag uppfattas det att man tar bort någon som FB-vän som det definitiva slutet, att man aldrig mer kan tänka sig att prata med personen i fråga eller ens hälsa på dem när man möter dem och inte längre är intresserad alls av vad som försiggår i den andra personens liv. Det är hemskt att det har blivit så allvarligt. Situationen som jag såg uppfattar jag som ett tecken på mobbning, för jag vet att personen är utsatt från förut. Och mobbning är inte förlåtligt. Jag hoppas på att den här personen, och en hel del andra också, får en chans att börja om, och en möjlighet att uppfattas som en människa med värde. Men jag är rädd att det inte är möjligt i småstaden.

Jag försöker att inte fördöma, för jag vet att jag gör fel själv. Angående Fb-vänner så tänker jag göra en rensning någon dag och plocka bort de som faktiskt inte alls har något med mitt liv att göra, men det är inte idag. Jag har inte hjärta att göra det. Inte alls. För jag vill ju inte göra någon ledsen. Men kanske när jag börjar mitt yrkesverksamma liv. Kanske raderar jag då mitt konto och börjar om. Ifall Fb finns kvar då längre. På sätt och vis hoppas jag att det inte finns det. Kanske något motsvarande, men inte just det. Alla behöver en chans att börja om.

Jag hoppas på att jag skulle få en ny chans av de som jag upplevde att såg ner på mig förut. Genom en annan persons blogg har jag blivit sårad över något i det förflutna. Jag hoppas att vi en dag ska kunna skratta åt det, men jag har ingen kontakt med den personen idag.

Tillbaka till de sociala koderna. Jag känner inte alltid av dem, och jag gör bort mig emellanåt, men jag hoppas att ni har överseende. Jag är inte ensam om att missa mönstret ibland, och försöker ha överseende och tålamod. Det krävs en stor dos sånt om man ska orka med alla typer här i världen.

Nu ska jag gå och lägga mig, men först ska jag hänga tvätt. Imorgon ska jag till huvudstaden, men jag har tänkt studera lite också. Godnatt allihopa.

Tittar in igen

2011-03-30T22:55:00.003+03:00

Jag har inte tittat in här på ett tag. På ett ganska långt tag om jag ska vara ärlig. Men jag har inte läst så fasligt mycket bloggar heller på sistone, vilket resulterade i en hel del att bläddra bland när jag skulle uppdatera mig om vad som hänt.

Jag har inte känt för att skriva. Inte haft någon inspiration och det jag skulle ha kunnat skrivit håller jag gärna för mig själv. Mestadels har mina tankar dominerats av en mindre panik över att som ska göras inom de kommande fem månaderna ungefär. Och hela nästa år också för den delen. jag har en tendens att ta ut oro i förväg. Jag har upplevt en del, jag har fått vara med om fina saker med mina fantastiska tanter och njutit av deras sällskap. Jag har också träffat andra vänner. Och pratat med familjen. I förrgår var överlag en riktigt rutten dag. Men de delar av dagen som var okej var helt och hållet mina vänners förtjänst. När jag fick umgås med sådana jag tyckte om kändes allt lite bättre än uselt. Det är också bra att ha en mamma. När den trevliga såsen blir grädde med en konstig klimp i mitten och allt känns skit så är det bra att ha någon att ringa åt och bara gråta. Det är bland annat sånt som mammor är till för.

Idag ringde jag en vän som jag inte har varit i kontakt med på mycket länge. När vi avslutat vårt samtal skämdes jag. Skämdes för att jag inte har skickat ett mail eller ringt sedan vi sågs sist. Att jag bara ringer och ber om husrum för nästa helg. Det är pinsamt.

Jag borde väl inte skriva nu heller, för humöret har definitivt inte återgått till sin normala nivå. Jag upplever att bo själv. Det är inte alldeles enkelt att vara tvungen att umgås så tätt med sig själv hela tiden. Jag är inte helt överens med mig själv jämt och brottas med moraliska frågeställningar, framkallade av för mycket litteraturläsning.

Förra veckan fick jag i andra hand höra att någon tror på mig i min uppgift i sommar. Det känns bra. Jag är lite smått euforisk i ett hörn av mig fortfarande över att få höra det. Det lättade på en orosknut.

Sömn är bra, så det ska jag satsa på.

Underst i högen av studier

2011-03-09T21:30:00.003+02:00

Tre dagar denna vecka har jag haft värk. I olika form och på olika ställen. Men imorgon tänker jag vara i oförskämt bra form hela dagen. Jag hade tänkt läsa 1½ bok idag, skriva en analysuppgift, planera en lektion, skriva ett referat och fundera på två grupparbeten. Men min tid räcker helt enkelt inte till. Jag jobbar på analysuppgiften just nu, och jag jobbar ganska duktigt och ändå har jag inte skrivit ett enda ord ännu. Det lär bli en lång arbetsdag det här. Det straffar sig att inte börja tidigare. Imorgon måste jag stiga upp kl. 8 om jag ska hinna duscha och packa innan jag går till skolan. Kanske till och med halv åtta. Låter jobbigt. Jag har inte bestämt exakt vad jag ska ta med mig för studier, men det löser väl sig. Antagligen allt jag inte gör ikväll eller inatt. Däremot så är min lägenhet bättre städad än någonsin tidigare och kaffebryggaren Birgit är till och med avkalkad. Det ni!

Jag tror att det blir en rolig helg, jag har mycket att göra och mycket att se fram emot. Som det ska vara alltså. Bara jag kommer mig så långt.

Huvud fyllt av mjuk maräng

2011-03-08T21:46:00.006+02:00

Mitt huvud är trött och jag antar att jag borde ta av mig linserna, det kan hjälpa. Men jag tittar på Sunes jul och inser att jag inte minns något alls av den julkalendern, även om jag är rätt så säker på att jag har sett den någon gång i tiderna. Sockerstinn är jag efter att ha proppat i mig Polly och maränger och varmt har jag nu när jag tryggt sitter på insidan.

Det har varit internationell kvinnodag, som jag och den underbaraste firade redan igår med bakelse och kaffe på cafékedjan som ingen riktigt tycks veta hur man uttalar. Dessutom har det varit fastlagstisdag hela dagen. Jag trodde inte att jag skulle släpa mig till Vårdberget, men det gjorde jag. Stod där med vänner och såg på märkliga åkdon och åkte till och med lite själv. Vinterns första åk! Varför gör man inte sånt oftare? Studierna har lidit en aning idag vilket sätter enorma krav på morgondagen. Men kanske det går bra ändå. Ett antal timmar idag har tillbringats i den förra lägenheten med en kopp varm kakao och fastlagsbulle och givande samtal. Det kändes bra.

På torsdag beger jag mig norrut igen, hemhem för att träffa människor och skida och umgås med mor och far. Det blir fina saker!

Förresten så fixade min händiga karl den elaka tvättmaskinen. Med en klädhängare och skruvmejsel. Jag kan i alla fall stolt meddela att skruvmejseln var min. Och att jag skruvade.

Tvättade problem

2011-03-05T15:12:00.002+02:00

Det är oförskämt bra väder där ute, så jag sitter inne och låtsas läsa Hamlet. As if. Istället leker jag med applikationer till telefonen, undviker att diska och slåss med min tvättmaskin.

Jag hade tänkt vara duktig och tvätta lite handdukar och lakan och sånt idag. Allt gick bra, tills jag skulle öppna maskinen. Trumman har låst sig, och luckan är på undersidan! Uhu! Jag vill inte att mina fina nya muminhanddukar ska mögla bort. Jag har försökt vara våldsam med maskinen, vänt den upp och ner och upptäckt en massa intressanta delar som tydligen finns i en tvättmaskin, men icke! Trumman rör sig bara några centimeter fram och tillbaka men inte mer. Varför är pappa 400 kilometer bort när jag skulle behövt honom? Jag ska tydligen hem på torsdag, men jag är inte så desperat att jag släpar med mig ett stycke tvättmaskin på tåget. Någon måtta får det ju vara.

Jag ska vänta tills R kommer hit efter dagens föreställning av Les Mis och så får han se om han lyckas fixa maskinen. Annars blir det till att ta till skruvmejseln, och om inte det fungerar vet jag inte vad jag ska ta mig till...

Fast vädret tycks vara på sitt mest strålande humör så får det inte mycket bifall från min sida. Man får så mycket konstiga idéer ibland, och dessa ska inte alltid genomföras. Basta. Men nu ska jag bege mig ut i solskenet på jakt efter bacon och glömma allt vad trilskande tvättmaskiner och Hamlet heter!

Nåmen gissa om jag inte skriver uppsats...

2011-02-27T12:54:00.003+02:00

Hälften av uppsatsen avklarad. Har ännu ingen aning om hur slutresultatet kommer att bli. Just nu skriver jag bara kring olika teman och så får jag finputsa sen. As if that would happen.

Det är soligt ute och ser hemskt trevligt ut, men söndagspromenad är inte aktuellt just nu. Jag får njuta desto mer när jag transporterar mig fram och tillbaka idag.

Min lägenhet måste städas idag, för mor anländer ikväll. Före det ska det alltså städas och skrivas uppsats. Och så borde jag väl äta något. Jag hade lagat en påhittig kycklingrätt igår kväll som jag hade planerat att äta resterna av idag, men när jag for hemifrån igår så glömde jag burken framme på köksbänken, utan lock på. Jag är inte alldeles säker på om man kan äta kyckling som stått framme i rumstemperatur i nästan ett dygn. Kanske de tär bäst att jag tar det säkra före det osäkra och slänger bort det och skaffar något annat till lunch.

Så var min paus slut. Back to work.

Björlingstudier

2011-02-25T11:19:00.005+02:00

Ja, jag försöker skriva uppsats. I alla fall snart. Men just nu samlar jag material och blir alldeles knäpp av modernismen. Och dadaistisk lyrik. Oh, please save me!

Men det går i varje fall framåt och det är odelat positivt med tanke på att 10 000 tecken borde vara skrivna innan söndag eftermiddag. Däremellan skall lägenheten städas upp och en del annat också göras. Något som driver upp min studiemotivation är att R också sitter här och studerar. Helt andra saker än jag förstås, men stämningen blir liksom studievänlig och motiverande.

Men igår fick jag umgås med mina tanter (och givetvis också farbrorn) och det var ett helt värdigt sätt att avsluta veckans föreläsningar på. Och roligt.

Aldrig förut har jag läst källmaterial så här grundligt. Vi får hoppas på att resultatet blir därefter också.

Ikväll skall jag ut och glömma allt vad studier heter för en kväll, ett är säkert, och det är att verkligheten hinner ikapp en oberoende av hur hårt man springer. Jag har haft svårt att se fram emot det, men nu tycker jag faktiskt att det ska bli riktigt roligt. Bara jag lyckas bestämma mig för vad jag ska ha på mig... Det är verkligen inte det enklaste.

Nåja, åter till studierna.

Bulla

2011-02-23T17:09:00.004+02:00

Det händer så mycket roligt nu att man har svårt att hinna med att göra normala seriösa saker däremellan. I måndags bakade jag bullar, för att vi hade lyssnat på ett dialektklipp från Brändö där tanten hade ett så sött sätt att säga "bulla" på. Så jag kunde inte låta bli att baka! Om man går in på den här adressen så kan man lyssna på tanten. Ungefär en fjärdedel in i inspelningen pratar hon om kaffe. Med bulla. Och te. Med bulla.

Hennes allra sista replik är också roligt på grund av n- och l-labialisering. Hon har liksom ett extra j-ljud i "konn" och "dans".

Jag har mycket att göra och ska sätta mig ner och läsa mera Brott och straff. Imorse när jag försökte mig på den boken somnade jag. Bättre lycka den här gången hoppas jag.

Ekonomi är något jag har blivit allt mer medveten om. Men jag snålar inte! Borde kanske till och med snåla lite mer så att jag inte behöver lida av samvetskval. Men det ordnar sig alltid, det vet jag. Allting ordnar sig.

Jag har haft absurda drömmar på sistone. Konstiga människor i ett storebror ser dig-samhälle som försöker tvinga mig att börja samla på någonting, bara så att de ska kunna ta livet av mig med denna samling efter ett tag. Och Candide-inspirerade kroppsdelsskador, som skulle leda till ryggoperation. Min drömvärld är vrickad. Men det är också den verkliga världen.

Skriver, skriver

2011-02-20T14:10:00.003+02:00

Jag har varit och ändrat lite på typsnitt på bloggen. Vad tycks? Det ska väl föreställa att vara den prydliga handstil som jag inte har men önskar att jag hade. I min framtid som modersmålslärare får jag väl förklara åt alla stackars elever som inte kan läsa min handstil att det är en oundviklig konsekvens av att studera vid universitet och skriva föreläsningsanteckningar i sådana mängder att en kulspetspenna räcker i genomsnitt i en månad ifall den inte är ny vid ibruktagandet.

Just nu sitter jag och värmer händerna på en kopp te och försöker åstadkomma text till hemtenten i tvåspråkighet. Det går faktiskt ganska bra och är ganska trivsamt. Men jag kan konstatera att det finns många konstiga tidskrifter som jag inte riktigt förstår mig på. De flesta är torra som fnöske och det är svårt att förstå att man faktiskt kan vara så ofantligt intresserad av ett ämne att man är beredd att läsa sida upp och sida ner om forskning.

Bara jag låtsas plugga i nästan två timmar till så får jag bege mig ut på promenad. Men före det måste jag skriva en sida till.

Jag tillbringar väldigt mycket tid med R men vet inte längre heller hur jag skulle klara mig med mindre. Antagligen skulle jag plugga mycket mer, men jag föredrar att ha det så här. För jag trivs i hans sällskap. Otroligt bra. Hur kan man bli så beroende av en person? Det är nästan skrämmande. Men samtidigt härligt.

Att skapa traditioner

2011-02-18T12:32:00.002+02:00

Det börjar bli tradition det här. Att plötsligt komma ihåg att jag har en blogg när det blir dags att skriva uppsats. Fast det för en gångs skull råkar vara en uppgift som inte är alldeles oöverkomlig. Som nästan verkar lite rolig för att jag tror på att jag får flumma nästan hur mycket som helst och bara rulla mig i mina egna funderingar.

Återigen har jag en massa funderingar om livet och allting, men i passivt läge. De kommer inte ända upp till ytan. Så jag ignorerar dem lite till.

Kanske borde jag blogga lite mer, för det är ganska trevligt. Kanske borde jag leta fram min dagbok som antagligen känner sig ganska bortglömd nu när jag inte har givit den uppmärksamhet på några dagar. Stackars liten.

Gårkvällen avslutades med våfflor och HIMYM i underbarasse sällskap. Och morgonen inleddes med våfflor. Nog är det ett bra liv man lever.

Jag är en smula bortskämd. Termometern visar en innetemperatur på 19,7 grader. Och jag fryser...

Bäst att sätta fart på fingrarna och skriva hemtent då, då kanske jag får upp värmen i dem.

P.S. Jag är duktig och har ingen smutsig disk och en maskin tvätt igång. Husmorspoäng!

Uppsatsfunderingar

2011-02-06T16:22:00.003+02:00

Tid till PDL (personlig deadline): ca 2 ½ h.

Det börjar bli brått och jag har bara skrivit en sida. Men jag vill ju tro att det går bättre än när jag skrev den förra uppsatsen. Det kan jag ju inbilla mig. I alla fall är jag mer bestämd den här gången, jag kommer inte att sitta och skriva hela natten och inte heller imorgon bitti. Några små justeringar kan jag tänka mig, men inte att producera nytt material. Dessutom ska jag ha R att läsa igenom vad jag har skrivit. Förra gången läste jag inte ens igenom alltihop själv.

Det som jag håller på med nu är också en del av arbetsprocessen. Jag skriver av mig så att jag kan börja fokusera på det jag egentligen ska skriva om. Alltså är jag duktig idag. Det finns vissa brister i min logik, men det bryr jag mig inte om, nu ska jag bara skriva. Liksom Candide lever jag kanske i den bästa av världar, eller gör jag?

Pinsamt.

2011-02-05T17:32:00.004+02:00

Nu tycker jag att jag faktiskt är lite pinsam. Jag har lyckats köpa pannmalet kaffe, igen, trots att jag faktiskt kollade efter extra noga när jag var i butiken. Suck. Det blir väl till att dricka mycket kaffe nu, så att jag kan köpa bryggmalet så länge jag kommer ihåg det.

Det är en uppsatshelg den här helgen. Och mitt tidsschema är uppåt väggarna. Jag skulle vakna en vettig tid idag, det hade jag faktiskt tänkt, men det misslyckades. Jag vaknade klockan 8 och somnade om, men var hade en förhoppning om att klockan inte kunde ha blivit mer än 9. Det hade den. 11 stod visaren obönhörligen på. Därefter har jag distraherats av allt som man bara rimligen kan bli distraherad av. Men jag har läst och antecknat. Nu återstår bara själva skrivandet.

I något skede hade jag också en idé om att jag skulle gå utanför dörren, om så bara för en liten stund. Den tanken utvecklades till att jag kunde försöka mig på en löptur. Nu överväger jag om det överhuvudtaget är värt besväret att lägga på sig skor och jacka och gå utanför dörren. Kanske jag måste, för koncentrationens skull.

Jag har bara ätit lunch/frukost idag. Och nu är det dags för eftermiddagskaffe. Schemat är något försenat alltså. Siktar på middag kring kl. 20.

Jag har i alla fall lyckats ha ett ganska socialt liv på sistone. Och sovit tillräckligt. Alltså har studierna lidit och därmed också jag. Men fram tills imorgon kväll ska jag vara duktig och studera flitigt. Jag ska blogga mer igen, när jag har lust.

Panikkram

2011-01-16T23:04:00.004+02:00

Jag skriver inte för att undgå uppsatsskrivande. Jag skriver för att nu har jag panik. Jag har haft för mycket tid på mig att skriva min ferieuppsats. Närmare bestämt över en månad. Det har resulterat i att jag har skjutit på det hela tiden. Mer och mer. I mitt sinne har uppgiften blivit allt svårare och ambitionsnivån har bara höjts för varje dag.

Nu kramar paniken om mitt hjärta. Det är en fysisk känsla som jag inte har upplevt på länge. Jag överväger att ringa någon, men han som jag brukar ringa och telefonterrorisera mitt i natten har en jobbig dag framför sig och ungefär tretton gånger mer att göra än mig. Därför kan jag inte göra det. Lite måste man ju tänka på andra människor. Jag vet också att jag har vänner som jag får ringa vilken tid på dygnet som helst. Men det gäller främst livskriser, säger den lilla tomten som kniper om mitt hjärta. Studier, speciellt sistaminutenpanikstudier tillhör inte kategorin livskriser. Sistaminutenpanikstudier tillhör kategorin skylldigsjälvdusomsmetundan. Kan bara skylla det på egen dumhet.

Tomten börjar släppa greppet. Men han står och småretas med mig att jag bloggar när jag borde åstadkomma 2000 tecken till. Nu räcker han ut tungan också och upphäver ett bltschhhh (alltså ett såntdär pruttliknande ljud man får när man sticker ut tungan mellan läpparna och blåser ut mycket luft samtidigt, finns det ett verb för det?)! Och faktiskt komma fram till något. Men jag känner mig inkompetent. Oförmögen att skriva en vettig diktanalys. Men man kan väl inte få en uppsats underkänd. Eller kan man?

Jag skräms av tanken på att jag ska klara av att bedöma andra människors analyser och uppsatser om bara några år. Vem är jag att döma? Jag ber tyst för mig själv (jag vågar ju inte uppröra grannarna) att det ska bli något riktigt bra av min uppsats, att det blir en text full av insiktsfullhet och kloka slutsatser som slår Roger med häpnad, allt bara för att jag har skrivit den i stundens ingivelse och bara följt väven av tanketrådar, som i denna bild är sammanhängande och har en klar röd tråd som jag följer. Vem försöker jag lura? Jag ber bara att det ska bli okej. Att den snart ska bli färdig. Att jag ska få sova, läsa igenom den på förmiddagen imorgon och rätta de sista små detaljerna och sedan bege mig till skolan och skriva ut den och lämna in den. Och kunna vara nöjd. Imorgon ska jag inte utföra några tunga studier. Det klarar jag bara inte av. Känner en stark längtan tills när jag har kommit in i studieflödet och producerar sidor med text som om jag aldrig gjort något annat. Men just nu är det ovanligt jobbigt. Tar en mandarin på det, så går det nog bättre sen. Godnatt alla lyckostar som får gå och sova utan att oroa er för mardrömmar om uppsatser!

Ingen årskrönika

2010-12-31T12:29:00.005+02:00

Jag tänker inte skriva någon årskrönika, eftersom jag inte har så mycket till hum om vad som har skett under 2010 och som vore värt att nämnas. Jag antar att jag har pluggat och jobbat. Däremellan har jag levt. Jag har träffat folk och druckit många kaffe- och tekoppar i goda vänners sällskap. Jag har varit galen i lagom doser och balanserat mellan måste och vill. Det är förmodligen allt jag har att säga om året som snart är till ända. Men det har varit ett bra år.

Jag tror att jag har blivit mer vuxen i en del avseenden, om nu det är något att hurra för. Blir glad och varm i hjärtat av julklapparna fick som tillhörde kategorin nödvändiga och nyttiga saker för hushållet. Lite skrämmande är det, men samtidigt trevligt att man kan lära sig att uppskatta sådant också.

Under det som återstår av lovet måste jag påbörja min uppsats. Men nu har jag i alla fall en idé om vad jag eventuellt skulle kunna skriva om. Jag ska läsa mer i böckerna på litteraturlistan. Jag ska träffa dem jag inte hunnit träffa än och även en del som jag har träffat rätt så nyligen men gärna träffar igen. Så ska jag tänka på flytten. De tär minsann inte enkelt att fundera ut vad som får plats och inte i nya lägenheten. Knepiga saker. Nästa steg blir att lyda ett råd och klippa ut möbler i pappersmodeller och passa in dem i en pappersmodell av lägenheten. Och hoppas att allt fungerar.

Slutligen vill jag passa på att önska er ett gott nytt år och förhoppningar om att det kommande året ska medföra många trevliga överraskningar!

Sittandes i varm stickad tröja

2010-12-26T23:15:00.003+02:00

Jag har knappt själv besökt min blogg på sistone, men vid min återkomst blir jag ju alldeles översvallad av sympatier. Mina studier i julig miljö har inte inletts, men imorgon måstemåstemåste jag. Jag kände mig mycket ambitiös och ganska nördig också för den delen när jag för närmre en vecka sedan besökte stadens bibliotek och lånade klassiker och mastodontlitteratur med snofsiga titlar som "den svenska poesins historia". För första gången på mycket länge övervägde jag att låna vid lånedisken, istället för att låna själv och blippa av böckerna på egen hand, bara för att visa hur LITTERÄR jag känner mig ibland. (Ordet skrivet med versaler bör uttalas med med endast muskelkraft maximalt utvidgade näsborrar, ett surt anti-leende, en inbillad pälsboa kring halsen och ett överlag förnämt uttryck.)
Jag har dessvärre inte öppnat fler än en av dessa böcker än. Men imorgon ska det alltså bli ändring på det! Ack, vad jag kommer att ångra dessa ord imorgon när jag sliter i mitt anletes svett med att försöka finna essäidéer i det uttorkade landskap som ska föreställa min hjärna. Ackackack!
Julhelgen har bevisligen överlevts. Men usch vad man kan bli led att äta! Om jag någonsin hade en fascination för mat så är den nu blott historia. Ibland blir det nästan plågsamt. Jag tror att matlusten återinträder efter några kilometer i skidspåret. Sen när jag hinner. Jag har hunnit träffa släktingar. En del i alla fall. Några egna och några svärsläktingar. Idag så långt borta som i Kvevlax. Det var ett spännande ställe, har aldrig varit dit förr, men besöker förhoppningsvis igen.
Goda nyheter har jag angående teaterföreställningen "Allt eller inget". Jag har bokat biljetter åt mig och två vänner och ska uppleva mellandagsrean i Vasa och avsluta det hela med föreställningen. Väckningen morgonen därpå kan jag ju försöka inbilla mig att blir en angenäm upplevelse. I wish.
Morgonen därpå ska jag nämligen frisera till mig, och jag avser att vara lite mer radikal än jag egentligen tror att jag är. Mer kan jag inte säga, för mycket mer än så vet jag faktiskt inte. När jag är nyfriserad och fin tänkte jag utnyttja det på bästa sätt och trycka ner en varm mössa över min nyfriserade kalufs och bege mig till skogs. Det har blivit som en drog, varje jullov, ursäkta studieperiod i julig miljö, måste jag ut i skogen och frysa ett dygn eller så. Jag tror att det är för att det måste rensas lite bland hjärncellerna, de starkaste överlever och sånt där.
För att kunna vara duktig imorgon måste jag bege mig till sängs nu. Det har blivit en riktigt trevlig upplevelse att sova nu, när jag inte längre vaknar av något annat än konstiga drömmar, inte snyter upp ett paket näsdukar, inte vaknar med igenklibbade ögon och sånt. Då är det riktigt härligt att sova!

Snörvlig jul

2010-12-20T11:50:00.003+02:00

Jag vet inte vilken superförkylning som har gett sig på mig. I snart en veckas tid har jag varit nästan helt kraftlös och mest suttit i soffan och undvikit att göra någonting alls. Sedan jag kom hemhem har det dessutom blivit värre och kulminerade i magafari i fredags. Nu hostar jag, snorar och har rinnande ögon.

Jag anlände till hemstaden i torsdags, men har liksom inte kunnat göra något alls sedan dess. Teaterresan till Vasa, då vi skulle se "Allt eller inget" blev inställd för min del och istället fick jag bekanta mig närmre med utbudet på tv-program. Jag har bara sett på tv nu i dagarna fyra, så idag siktar jag på att göra något annat. Jag ska på synkontroll, om det går med de här ögonen, så att jag kan beställa nya kontaktlinser. Det kan bli spännande för jag har inte haft linser på mig på rätt så många dagar, eftersom ögonen är i det skick som de är. Sedan blir det en tur via bibban, jag har en nätt liten litteraturlista i litthissan som ska börja betas av. Och ja, jag kallar det jullov. Jag har litegrann på känn att det är en essä som borde skrivas också.

Men jag ska se till att träffa folk också. Ganska snart. Senast imorgon.

Jag har förbluffat mig själv och kirrat alla julklappar redan för över en vecka sen. Min julstress får istället skötas på hemmaplan, med pepparkaksbak och städning och sånt.

Klockan är mycket, jag tror det börjar bli dags för dagens första mål mat: lunch. Nästa punkt på min to do-lista är att bli frisk. Jag orkar inte vara sjuk längre.

Itch, itch

2010-11-30T00:39:00.004+02:00

Nu är jag jättehäftig, för nu bloggar jag två gånger under en dag. Jag vet att det inte är samma datum som det senaste inlägget, men min dag är inte slut ännu.

Just nu tänker jag vara lite frustrerad. Mina ben tar livet av mig med allt kliande. Jag är knappt medveten själv om att jag kliar dem sönder och samman, utan får bara snällt tvätta lakanen när benen blodat ner sängkläderna. Det kan se våldsamt ut emellanåt. Och med den köldknäpp som nu slagit till så blir det definitivt inte bättre. Strumpbyxor, som snarast är en nödvändighet i den här kylan, gör också att benen kliar mer och mer. Huden på mina ben kommer ju att bli tre gånger tjockare än en normal människas om jag inte aktar mig. Om såren någonsin kommer att läka vill säga. Ikväll har jag taktikerat och efter att ha plåstrat om ett sår som blödde lite mer än vanligt så lindade jag också in det med en rulle förband, så borde jag inte komma åt att klia det medan jag sover, men inget är förstås säkert.

Jag har sett på HIMYM hela kvällen och tänker se ännu ett avsnitt innan jag beger mig iväg till Fjäderholmarna. Kanske skulle jag läsa några kapitel ur Sofi Oksanens Utrensning också innan jag somnar. Och skriva dagbok förstås. Det kommer att bli sent, men vad gör det, jag har inga som helst planer för morgondagen. Jag ska bara förbereda mig för att ha föreläsningar på onsdag. Det tycker jag låter hyfsat. Godnatt.

Spänning ombord

2010-11-29T16:17:00.002+02:00

En säkring behagade gå idag. Så nu kan jag stolt förklara att jag kan byta säkringar. Och vet att det är skillnad på säkring och säkring. Även om det krävdes ett samtal till pappa elektrikern för att förstå sig på vad som skulle göras och hur.

Det är spännande saker i görningen och jag talar inte om småtomtarna som smyger omkring och kikar på en och kollar att man beter sig som ett snällt barn ska.

Jag är i flyttastagen. Ursprungligen var det tänkt att jag skulle flytta i vår, bara för att jag vill prova på att bo själv. Men omständigheterna gjorde att flyttdatumet ändrades och idag har det blivit klart att jag flyttar i januari. Det är spännande. Verkligt spännande. Man kan ju givetvis inte ropa hej förrän man står med det underskrivna hyreskontraktet i handen, men det känns bra. Nu skulle den inredningskreativa, men samtidigt ekonomiskt medvetna sidan (om den finns) få träda fram. Bara för att den sidan aldrig förr har visat sig så säger det väl inget om att den inte skulle finnas. Eller?

Borta

2010-11-24T20:14:00.002+02:00

Jag har rent fysiskt överlevt littvettenten. På torsdag får jag reda på om jag klarat mig med tillräckligt resultat för att få fortsätta med nästa kurs i ämnet. Det är spännande och lite nervöst, men inget jag tänker gå och fundera på.

Jag är lite mer än lovligt borta idag. Fattar lite för långsamt. När jag kom hem fann jag samtliga av lägenhetens mattor på balkongen, nersnöade. Mattorna fick torka och kunde så småningom placeras ut på sina platser. Sedan skulle jag byta sängkläder. Vasen i hyllan åkte i golvet och nu går jag omkring och är lite nervös för att få glassplitter i fötter och händer. Under tiden jag bytte sängkläder och gjorde en hel massa annat också hade jag placerat täcket och kuddarna på en pall på balkongen. De var inte bara nersnöade utan dessutom blöta, eftersom de fallit av pallen. Fail.

Men det är nästan skrämmande lugnt på studiefronten nu. Vari ligger felet? Men jag ska njuta så mycket jag kan. Kanske unna mig en dusch, ett fotbad, en kopp glögg och nånting mumsigt ännu ikväll.

Grått och kallt

2010-11-16T14:20:00.003+02:00

Jag tror att jag håller på att bli kortfattad när jag bloggar. Vad har hänt egentligen?

Smärre panik med studierna och i min hjärna står det precis så still som det inte skulle få göra.

Jag tar åt mig brist på komplimanger och små positiva påpekanden och tolkar det som ignorans eller i vissa fall rena förolämplingar. Så fånig man kan vara. Men jag lovar att jag ska skärpa mig. Så småningom, men sånt som sitter i ryggmärgen är svårt att förändra. Och jag vet ju att jag är likadan själv mot mina medmänniskor. Mitt humör är lika grått som vädret där ute. Så urkigt.

Jag som var så lugn ännu för några dagar sedan håller på att bli riktigt hispig. Rädda mig!

Nyss stod jag med händerna i varmt diskvatten. Det kändes tryggt, men nu blir det snart dags att plocka fram yllesockor, halvvantar och ett garnnystan så att jag kan sticka mig en nössa.

Jag tycks inte riktigt ha koll på min bekantskapskrets. Det är så många jag inte har tagit kontakt med på väldigt länge, fast jag har tänkt på dem, många gånger om. Under den senaste tiden har jag ändå fått träffa vänner och knappt klarat av att uppskatta det tillräckligt och det kommer fler tillfällen att få återse vänner.

Brr..

2010-11-12T12:43:00.003+02:00

Jag sitter hemhemma. Jag fryser. Det mest meningsfulla jag har gjort hittills idag är att leta reda på mina mysiga tofflor som jag lyckades tappa bort i lägenheten någon gång under gårkvällen. Antar att jag var en aning disträ. Men jag vet också orsaken. Natten tills igår sov jag tre timmar. Sådär på ett ungefär. Jag har mig själv att skylla, men jag ångrar inte det ens lite heller. Samtal om det mesta och ingenting alls är viktigt.

Det var en ovanligt trevlig tågresa igår. Tågen var i tid, förutom i Tammerfors då och humorn under alla godkända nivåer.

Jag orkar inte skriva mer just nu, ska ägna lite kvalitetstid med lyrikanalys istället. Dessutom tänker jag sätta mig ner någonstans i huset där det är varmare än här, för annars kommer mina fingrar att bli is.

Tjolahopp!

Här skulle jag ha en fyndig rubrik som jag hittade på tidigare idag, men nu har glömt

2010-10-28T23:44:00.003+03:00

När jag tog mig en tupplur på soffan tidigare idag, fick jag plötsligt samma känsla av lägenheten, livet och allt annat som jag hade förra hösten. Jag vet inte hur jag ska förklara det, men det var någon form av: "Jaha, här bor jag. Det här är mitt hem. Här är jag hemma". Lika mycket som konstaterande som intalande av mig själv. Jag har tillåtit mig att bara göra sånt jag vill i kväll. Jag tyckte att jag behövde det. Det är fantastiskt, men samtidigt tragiskt att återupptäcka det fantastiska i att bara sitta och ta det lugnt, även om det sker med en film på skärmen och en stickning i handen. Vantarna framskrider, lär bli klar med dem denna vecka.

Rolig grej, rättstavningsprogrammet på Blogger tycker inte om ordet intalande, men föreslår det eminenta ordet linatalande. Känner att jag, om någon, ska införa det starkt i svenska språket. Måste bara hitta på lämplig betydelse först.

Jag har motionerat idag, var på ett pass bodycombat. Jag hade glömt att det är skönt att motionera och bli riktigt varm. Det verkar lite som om jag inte har haft så vidare mycket till liv på sistone. Det kommer att vara stressigt ännu några veckor, men det är ju inte ens två månader till jul nu, så det går nog.

Nu kurrar min mage, så jag ska gå och lägga mig, orkar inte börja äta något mer ikväll.

Samlar ord

2010-10-26T17:43:00.002+03:00

Jag är tillbaka i studieträsket. På fliken i webbläsaren här intill står det FPA - Utan arbete och det är precis vad jag kommer att bli om jag inte skärper mig och åstadkommer några sidor text och det ganska så kvickt. En mindre uppgift på ett par sidor och en kolumn är vad som borde produceras exakt och precis nu men som bevisligen inte gör det.

Jag har funderat över mina ordsamlingar. Jag samlar ord kring olika fenomen och händelser just nu. Om tre månader ska jag flytta. Det börjar vara dags att göra någonting åt saken. Söka lägenhet helt enkelt. Min ordsamling angående detta består tills vidare av: spännande, skrämmande. Men jag tror att samlingen utökas vartefter dagen D närmar sig.

Jag har köpt ett farsdagskort idag, bara för att det var sött och för att jag får känna mig nöjd över att ha det fixat flera veckor på förhand. På fb skriver en massa människor trevliga saker om att de får vara lediga eller bo hemma hos föräldrar några dagar. Jag vill sova i några veckor och sedan sitta och motivera mig själv ungefär lika länge. Sen tror jag att jag skulle vara redo att studera på heltid igen. Någon som har en idé om hur jag ska hinna med det på en kväll?

Det blir till att inleda glöggsäsongen ikväll. Det får man. Teologen i denna lägenhet har varit så duktig med engelskan att jag kan rida på framgångsvågen och delta i belöningen. Men på riktigt. Jobba, jobba, jobba!

Hemhemma

2010-10-16T14:04:00.002+03:00

Jag är hemhemma och förundras över lugnet och slöheten. Det kan visserligen vara associerat med en nattsömn som inte inleddes förrän halv tre inatt och som avbröts när far steg upp och for iväg på älgjakt. Mor och jag hämtade morbror och H från busstationen missinassen efter att ha cruisat på i drygt en timme.

Jag är inte det minsta motiverad att börja på med uppsatser och inlärningsdagböcker utan vill bara döda hjärnceller med vägg- och tv-tittande. Men jag vet ju att ju effektivare jag är desto snabbare får jag göra sånt som jag vill. Och desto större möjlighet har jag att njuta fullt av kårlägret.

Men allt är bra med mig, även om en energikick inte skulle skada.

Det här var meningslöst. Over and out.

Stockholm

2010-10-13T22:26:00.004+03:00

Helgen har tillbringats i den stora staden i väst, alltså Stockholm, med allra bästaste R. Vi och gått och gått som om vi inte kunnat annat. På fredagen träffade vi T&J, åt och var på stand-up på Norra Brunn. Trevligt ställe och bra underhållning, och bra sällskap också för den delen. På lördag gick vi lite till och träffade M&P. Vi åt gott, även om efterrättens friterade banan var lite i ynkligaste laget, i alla fall enligt vissa av oss. Vandrade på i en allt mörkare storstad och satte oss på ett ställe i Gamla stan. Tackar för sällskap och sist och sånt! Hoppas vi ses snart igen!

Jag bläddrar lite bland bloggar och funderar över hur svårt det är att skriva så att det finns någon mening. Så många kan göra konst med sitt språk, men mina ord har stelnat av akademiska framtvingade textproduktioner. Kreativiteten bleknar inom mig.

På en grön post-it på mitt skrivbord finns reflektioner som lämpar sig för bloggande, men jag tror att jag sparar dem lite till. Den ena visar bara hur skadad man blir av universitetsstudier och den andra ska jag drunkna i när jag vill filosofera.

Denna höst har jag studerat mer än förut och det krävs ännu lite till. Men jag måste göra ett val. Häromdagen diskuterade vi tre ting varav man kunde välja endast tre. Kanske någon av er kan upplysa mig om vilka tre saker det var?

Mitt huvud är fullt av snor och jag snyter med all säkerhet ut minst lika mycket hjärnsubstans som snor. Men inatt får jag sova tillräckligt. Åtminstone har jag möjligheten.

Jag ska hemhem för först gången i höst nu i helgen. Det ska bli skönt och jag ser fram emot att få boka in många kaffedejter under veckan. Jag måste ta en del studier med, men det känns inte oöverkomligt längre.

Ikväll har jag skrivit mitt livs sämsta text som förberedelse för morgondagens föreläsning. Jag förstår inte när jag tappade förmågan att skriva berättelser, men den tycks inte finnas kvar längre.

Nu blir det lite HIMYM och stickning innan jag följer med John Blund,

På gång

2010-09-26T16:55:00.004+03:00

Dagarna rusar iväg, det är redan en månad sedan jag flyttade hit för hösten. Studierna har kommit igång på allvar och det är överlag mycket på gång.

Jag har fått veta att jag ska flytta i februari. Tanken på att bo själv har funnits med ända sedan jag flyttade hemifrån och när möjligheten dök upp för min kämppis och en annan kompis att flytta ihop i februari så känns det naturligt att jag ska vara kämppislös. Jag vill prova på hur det är att ha det fulla ansvaret för mig själv och mitt boende och det påverkades inte av att bästaste R kom in i mitt liv. Jag tror att ensamheten och självständigheten med att bo själv kan vara väldigt utvecklande, och jag vill försöka möta mig själv istället för att fly undan i mötet med andra.

Förra helgen fick jag besöka och träffa flera av mina vänner i Helsingfors och det var verkligen trevligt att se att alla lever och verkar trivas därborta. Mina vänner och bekanta är utspridda på diverse orter och så länge jag hör från olika håll att de lever tänker jag nästan inte ens på att kontakta dem, men det kunde nog vara läge att skicka mail och ringa ett flertal personer inom en snar framtid.

Annat som händer och fötter är att jag och R ska på äventyr till den kungliga huvudstaden i väst. Känns vuxet på något sätt dethär med att ge sig ut på parresa. Men vi kanske är mogna för det när vi har varit på två bröllop tillsammans som par och är på väg på ett tredje under en tidsperiod på bara några månader.

Givetvis låtsas jag studera just nu och skriva om faktionsbegreppet, som jag har lite svårt att greppa eftersom det inte finns med i SAOL. Kan man ens acceptera dylika ord?

Rakådantt 2

2010-08-27T18:17:00.004+03:00

Jag har anlänt till den större staden. Mitt största huvudbry på dagarna är att fundera ut på vilken av kårresturangerna jag ska äta, så jag tror att mitt liv är rätt så okomplicerat för tillfället. Nåja, lite större saker än så får jag ju fundera på, men sådär nästan. Jag fick en vecka längre sommarlov än väntat så en hel vecka till ska jag titulera mig rakådantt. Nästa helg ska mor och far komma hit och ta med sig allt jag inte fick med mig när vi körde ner. Jag har helt ofattbart mycket grejer helt enkelt. Jag fick med mig 6 väskor första varvet, men av någon outgrundlig anledning finns det fortfarande 5 väskor hemma på soffan. Mystifikt.

Jag börjar ha installerat mig rätt så bra här igen, men som tidigare konstaterat kommer det att ta länge innan det känns riktigt ordentligt som hemma. Men jag trivs ändå.

Höstfeelis

2010-08-23T14:52:00.004+03:00

Det börjar bli höst. Höstväder och en aning höst i sinnet. Det har smugit sig på varsamt. Små tecken som visar på att sommaren är precis så kort som Ledin sjunger. Idag är min första lediga sommarlovsvardag. De allra flesta har börjat skolan, så en aning absurt är det att inte ha en skrällande väckarklocka som försöker jaga upp en ur medvetslösheten alltför tidigt på morgonen.

Idag har jag tänkt börja packa. På onsdag bär det av till den andra staden igen. Jag har inte klarat av att undgå den smärre U2-hysteri som utbrutit sedan deras konserter i helgen och låten som snurrat mellan mina öron hela morgonen är givetvis denna.

Jag har hållit på med en del datorkrånglande, eftersom jag har passat på och bytt operativsystem. Jag har stora förhoppningar om en överlag snällare Astor i fortsättningen.

I helgen har jag klafsat runt i Fäbodaskogarna i goda vänners lag, förfärligt trevligt. Regnet behagade infinna sig nattetid och strax efter att vandringen avslutats. Vilken timing!

Det här med att få något gjort alltså... Hrm. Packa. Nu!

Livstecken

2010-07-27T17:37:00.002+03:00

Är jag ledig från all sorts intellektuellt arbete är jag ledig från all sorts intellektuellt arbete är jag ledig från all sorts intellektuellt arbete. Det innebär att jag inte behöver lufta arbetet med Facebooknördande och knäpper alltså inte på datorn. Alltså bloggar jag inte.

Jag arbetar, äter och sover. Jag vet inte om jag har några omvälvande spännande saker att berätta om. Jag är inne på min nionde arbetsdag i rad, avklarat tio arbetsskift. Aldrig mera dubbeljobb säger jag bara. Jakobs dagar flög förbi utan att göra något större intryck på mig. Det var roligt, det som jag hann uppleva, inga förväntningar på förhand och njöt av allt vad det innebar. Men jag måste få ta igen min sömnskuld snart. Annars stupar jag.

Denna något oväntade blogginspiration kan hänvisas till min vän som återuppstått i bloggträsket. Hurray! Läs hennes blogg, den får mig alltid att småle. Klicka in på bloggen tillhörande A-fi. Heti mesama!

Ikväll tänkte jag mig ett gymbesök. Det ska premiärzumbas för min del. Men först ska jag tillaga någon form av middag åt mig. Och en tupplur skulle verkligen inte sitta fel.

Sommaren flyger förbi och jag hinner inte med som vanligt. Nästa sommar vill jag ha möjlighet till mer rekreation och ledig tid. Det får bli ett löfte.

Jag har gått och blivit gammal enligt vissa. Kommit ut tonåren. Det är konstigt. Folk tror liksom att man ska vara så vuxen. Usch för tråkiga vuxengrejer. Jag vägrar sluta vara barnslig. Mera tokroliga påhitt åt folket!

Sommaråterseende

2010-06-14T19:09:00.003+03:00

Gosh! Mer än en månad sedan jag vågat plita ner några tecken på bloggen. Endast med omsorg om mina stackars läsare naturligtvis, så att inte deras hjärnor ska bli överansträngda av alla osammanhängande resonemang.

Jag har på känn att det är ett flertal personer som jag har glömt bort att gratulera på deras födelsedagar, främst för att jag inte har varit inne på Facebook och för att somliga av dem inte sjunkit ner i det träsket än. Gratulationer i efterskott (eventuellt, eller förskott, eller på dagen, jag vet inte så noga när jag inte har behagat skriva upp det någonstans alls).

Jag jobbar mest hela tiden, rullar glassbollar och snurrar mjukglassar och bygger upp muskler, men endast på höger arm. Allt är som föregående sommar och ändå inte. Det finns ett liv i den andra staden, som jag har lov från just nu, ett sammanhang jag inte är inne i för tillfället. Det går så bra ihop med det sammanhang jag är i nu, men ändå inte, för allting utvidgas till en sådan omfattning att jag inte kan hålla koll på allt på en och samma gång. Det slutar alltid med att någon blir bortglömd.

Det är så skönt att få jobba rent praktiskt när allt varit teoretiskt under åter som gått. Jag trivs med att städa villor och måla väggar, rulla glassbollar och klippa gräs, för jag ser att jag uppnår resultat.

Jag har haft sommarlov riktigt på riktigt i några veckor och min tankeverksamhet är i standby-läge efter vad det verkar. Konstiga grodor hoppar ur munnen på mig mest hela tiden tycker jag och emellanåt invaderar grodarmén också mitt handlingsmönster.

Jag saknar så det gör ont rent fysiskt emellanåt, men det går för jag vet att det snart är över.

Förvänta er inte att jag ska synas till i cyberspace, för jag lever på riktigt så mycket jag kan. Jag har en telefon och är nåbar mest hela tiden.

Det har säkert hänt en hel massa som gjort intryck på mig, men något måste jag ju få hålla för mig själv. För det mesta berättar jag bara man frågar tillräckligt specifikt.

Ha en underbar sommar alla fantastiska människor! På återseende!

Underhållning

2010-05-11T18:38:00.002+03:00

Lina underhåller sig med smått patetiska nöjen när hon egentligen borde skriva 7500 tecken om ett flummigt ämne som bara baseras på mina egna tankar och ändå måste jag ha med minst tre källor. Kan någon vänlig själ vara vänlig och upplysa mig om var mina tankar om mitt eget lärande kan vara nedskrivet och publicerat så att jag vet vad jag ska hänvisa till i min text. Men med flummeriet är jag ganska bra på gång. Bara jag skulle sluta sitta och skratta åt Stigstretchningen. Gott folk, detta är skojsamt!

Detta är beviset för att motion är farligt, speciellt för gamla gubbar. Enjoy!

Orkar inte nu.

2010-04-24T12:51:00.003+03:00

Jag har varit duktig. Jag har inte gråtit en endaste tår när vi var på sjukhuset. Det måste vara första gången på evigheter. Men jag är trött, så trött, så trött. Känslorna har nog kastat sig omkring ändå, från den ena sidan till den andra på rekordtid. Sånt tar på.
Jag har varit duktig och stark och kämpat på fast jag inte skulle orka mer. Om någon timme ska jag sätta mig på tåget och då måste jag läsa till danskatenten, fast jag bara skulle vilja sova. Sova och sova tills inget längre gör någon skillnad.
Jag borde fortsätta hålla masken och vara glad och konversera flitigt, men mitt glada humör är trött och behöver vila upp sig.
Jag har verkligen inte den blåblekaste aning om hur jag ska orka läsa på tent. Jag tror att resultatet kommer att spegla känslomässig påfrestning. Ungefär som studentexamen i samhällslära ifjol. Men det går som det går. Jag orkar inte riktigt bry mig. En uppsats borde jag försöka rätta till också, men det återstår att se vad det blir av det.
Inte klarar jag av att ställa upp på vad jag borde och se till att alla är nöjda och glada, för det är jag inte själv heller. Snälla, ha lite tålamod med mig nu, så lovar jag att bli glad och bjuda till senare.
Jag besökte scoutmarknaden, men jag vet inte om det var bra för mig. Nog är det alltid trevligt att träffa folk, men idag skulle jag inte ha orkat. Det tar på att vara tvungen att säga nej till allt möjligt, jag vill ju vara med på allt möjligt, men kan inte just nu.
Jag ska stiga på tåget, läsa pliktskyldigt och sedan lägga mig ner och sova i en säng när jag kommer till Åbo. Redan det känns nästan övermäktigt. Jag tror att det går neråt för mig just nu.

Kraftlös

2010-04-21T20:17:00.003+03:00

Jag oroar mig, men det värsta är över nu. Själv sitter jag i soffan och överväger om det är värt besväret och all den huvudvärk det orsakar att stiga upp och koka vatten för en kopp varm saft eller om jag ska fortsätta vara exakt här. Av någon outgrundlig anledning har ingen mat hållits i mig idag så av förståeliga orsaker är jag ganska slut och kraftlös. Något måste jag ju äta idag, men eftersom alla försök hittills har misslyckats så känns det inte vidare lockande. Jag må kanske vara sjuk idag, men jag hade tänkt vara frisk imorgon. Så det så.

Jag kom till en liten insikt idag. Det handlar inte om någonting världsomvälvande eller så, man det handlar om mina studier. Jag är ambitiös, men gör allting i sista minuten. Resultaten blir sällan bra, men jag är alltid godkänd. Och jag tycker det är intressant, även om det är tungt ibland. Så jag fortsätter. För jag har inte vett att avbryta något jag har påbörjat förrän det är direkt skadligt för mig. Men jag kommer att behöva min sommar för att samla mina krafter.

Ikväll tänker jag bara ta det lugnt och göra något roligt (så roligt man nu kan ha när man befinner sig mestadels i lodrätt läge..). Det tycker jag att jag får.

Oro.

2010-04-15T00:02:00.003+03:00

Man ska inte blogga när man är upprörd, men jag gör ett undantag, för jag känner mig ganska sansad. Dagen har varit bra, men ett telefonsamtal vände upp och ner på allt. Nu är jag bara orolig. Det händer saker. Ni som kan, snälla, be! Ni andra kan hoppas på att allt går bra.
Det var allt jag hade att säga just nu. Jag ska försjunka i skolarbete tills jag är så trött att jag somnar på studs. Någon annans val har gett mig dåligt samvete, jag är rädd att jag begränsar andra. Fokus är det enda som gäller nu, fokus, annars blir inget gjort.

Tankar när allt annat borde ske

2010-04-12T19:43:00.003+03:00

Som det sig bör då en skrämmande deadline närmar sig så produceras tankar för skrivande och en hel del andra saker i ett tempo som skulle få vilken formelettbil som helst att känna sig långsam. Stilistiken är vad som nu plågar mitt sinne. Och allt det andra som jag kommer att bli tvungen att ta itu med så fort jag har kommit mig så långt att stilistiken kan anses färdig.
Jag vet att det här är en uppgift som jag borde ha börjat på med för många veckor sedan, men som Kalle så vist konstaterade i en seriestrip, så får man inte extra mycket tid på sig att utföra en uppgift för att man ska kunna påbörja den i tid och jobba med den konstant under en längre tidsperiod för att prestera bättre, utan blott och endast för att eleverna ska kunna oroa sig längre över en och samma sak bara för att slita sitt hår och jobba stenhårt sista kvällen innan deadline. jag vill bli färdig med den här uppgiften man samtidigt inte, för när jag är färdig så borde jag börja fundera över språksociologin, eller mediekultur, eller varför inte skolan och hemmets värderingar inom pedagogiken?
Urk, detta kommer verkligen att suga musten ur mig, jag är allvarligt förvånad om jag får ta sommarlov med livet i behåll.
Dessutom har jag börjat överväga att skaffa kort hår igen. Det är så väldans mycket lättare och behändigare. Aldrig hår i ögonen, aldrig hår i maten, aldrig evighetslång väntan på att håret ska torka... Men tanken måste få mogna lite först tror jag. Så får jag se om jag tänker åtgärda det i sommar eller först om något år. Man vet aldrig.
Roliga saker händer nog också trots att skolan just nu representerar den intressanta, men arbetskrävande och inte önskansvärt mycket motiverande delen av mitt liv just nu. Men det känns nog som om jag eventuellt studerar rätt ämne. Detta må låta väldigt negativt, men i förhållande till hur tankegångarna har gått tidigare så är detta övervägande positivt.
Jag var i Stockholm i helgen, men en närmre redovisning kommer på denrodatraden.blogspot.com inom en snar framtid. Våren är här i all sin prakt och glassäsongen invigdes för året idag. Jag tänker njuta av vårvädret så mycket som skolarbetet bara tillåter. Lite avundsjuk är jag nog ibland när teologen i lägenheten sätter sig ute på balkongen och läser. Men jag har inga uppgifter som inte kräver dator just nu, så jag får nöja mig med att sitta inne och titta ut. Och fördriva lite mer tid än jag borde (för skolans skull) genom att sitta ute med R och njuta av tillvaron.

Kurr

2010-04-07T17:37:00.003+03:00

Min mage kurrar, texten blir inte längre och min hjärna tigger om paus. Fantastiska förutsättningar för bloggande om man sitter i en läsesal där det är så tyst att man varken vågar kurra mage eller sno godis ur den prasslande påsen som ligger på botten av min väska. Men tyvärr har jag väl bestämt mig för att sitta här tills de stänger om två timmar och tjugo minuter. Då får jag fara hem och fortsätta med eländet. Något elände är det väl inte, ämnet är faktiskt intressant. Ifall boken var på ett språk jag behärskade lite bättre än vad fallet nu är och tiden inte skulle vara så knapp. Deadline på söndag och från och med imorgon kväll befinner jag mig på färja eller i vårt västra grannland fram tills lördag kväll. Dessutom hägrar en annan deadline på tisdag och den uppgiften känns alltför enorm med tanke på hur långt jag hittills har kommit. Det vill säga nästan ingenstans alls. Men allt brukar väl bli godkänt om det skapats under sistaminutenpanik. Eller?
Ja, jag erkänner, jag är uttråkad. Inte för att jag alltså skulle ha brist på saker att göra, utan för att jag så mycket hellre skulle vilja göra annat. Just nu skulle jag vilja sticka, virka, sy eller spela gitarr. Men kanske ännu hellre äta. Min mage kurrar faktiskt ganska våldsamt nu. Men det är kanske förståeligt med tanke på att det börjar vara sex timmar sedan jag har ätit något.
Jag hade visst tänkt gå till Budde och låna en tidskrift att kopiera något ur. Men det borde jag ha gjort innan klockan 18 och det är om en kvart. Kanske bäst att lämna det tills imorgon. Jag ska ju ändå ha föreläsning där imorgon från klockan tio.
Jag räknade lite snabbt och insåg att jag bara har 11 föreläsningar kvar för i år. Då exkluderar jag den engelskaföreläsning jag tänkte frånvara imorgon av ren och skär tidsbrist. Jag tycker inte om att vara stressad, men å andra sidan får jag faktiskt inget gjort om jag inte fysiskt känner av tidspressen. Alltså, back to work.

Verklighetsförvridning

2010-03-29T15:05:00.002+03:00

Min hjärna känns som om den har varit under en potatisstamp. Nej, jag har inte fallit av cykeln och slagit i huvudet, utan jag har bara deltagit i undervisningen. Dogmefilmsdag. Jag tänkte att jag eventuellt kunde se flera av filmerna, men med den mängd intryck jag fick av den enda filmen så räcker det gott och väl. Vilken tur att jag har en snäll mp3-spelar som tycks ha någon sorts hjärnscanner som känner av vad jag behöver lyssna på när det är som viktigast. Filmen vi såg var Lars von Triers Idioterne. Den förvred min verklighet så att jag tappade fokus för en stund, på samma sätt som synen förvrids då man ägnat alltför många timmar framför dataskärmen. Blicken blev flackande och inget vill te sig lugnt. Men så lyssnade jag istället på vad som spelades i mina öron och andades ut...

Tyst nu,
Du, jag vet
Allt om ensamhet
Gråt ut, till slut, för jag vet

Tyst nu
Håll mig hårt
Glöm det som var svårt.
Du har kvar, mig hos dig
Människor är så grymma
Dom sårar om dom kan
Men du och jag ska rymma, till värmen hos varandra
När andra gjort dig illa ska jag kyssa dig till tröst
Du får somna stilla, med kinden mot mitt bröst

Tyst nu.
Det är okej
Jag är här hos dig
Sov nu, jag vakar
Det är okej.

Så var jag lugn. Och verkligheten var återställd. Nästa låt som slumpades fram var Heart of Worship och jag visste att min dag inte skulle förbli alltför konstig. Medan jag trappade upp för de fyra våningarna lyssnade jag än en gång till texten som nu sjöngs "what I feel is the only truth for me". Snart återvänder verkligheten.

Melodifestivalreflektioner

2010-03-15T19:41:00.006+02:00

Jag har egentligen ett långt inlägg på lager, men jag tror att jag avstår från att publicera det just nu. Jag vill ju ändå inte få någon att tro att jag inte är lycklig i mitt liv. Därför nöjer jag mig för tillfället med lite reflektioner från Sveriges melodifestivalsfinal. Att kommentera dylika evenemang är visserligen inte min stil, men lite måste man ju få variera sig. Pausunderhållningen med glamrockversionen av La voix uppskattades. Dessutom spelar gitarristen längst till höger på en likadan Gibsongitarr som min far har i sin ägo. Häftigheter.

Sedan har vi förstås bidragen också. Jag gillade de tre bidragen som placerade sig bäst. Anna Bergendahl som vann har verkligen en röst och röstkapacitet att vara avundsjuk på.

Andraplatsen knep Salem Al Fakir. Jag tänkte knappt om knappt känna igen honom från Bolibompa. Trevlig låt och genialiskt med inhoppet av Björn Gustafsson i finalen. Hysteriskt roligt!

Sedan har vi tredjeplatsen som tillföll Eric Saade. Manboy är verkligen en låt som fastnar på hjärnan och vägrar slita sig loss. Jag misstänker att det här blir en låt som jag kommer att lyssna på till lust och leda.

Överlag var det mycket trevlig melodifestivalkväll i goda vänners sällskap. Inte ens den överivriga snöstormen som lekte när jag skulle köra hem kunde förstöra mitt humör. Jag känner mig på snäll just nu och ska inte nämna katastrofscenariot som kunde ha uppstått om ett visst annat bidrag skulle ha vunnit och blivit översatt till ett mer internationellt gångbart språk så som kutymen verkar vara i vårt västra grannland.
Resan tillbaka till Åbo hörde till de angenämaste tågresor jag erfarit och vid hemkomsten kände jag mig väldigt nöjd med mitt liv. Nu ska orosmomenten i form av uppsatser på diverse språk avklaras så kan allt bli ännu ett snäpp ljusare i tillvaron.

Ännu mindre ordning

2010-03-12T21:28:00.002+02:00

Jag är socialt förvirrad. Kommunikation är något av det svåraste som finns och ikväll har jag bara blivit förtvivlad över hur svårt det kan vara. Hur kan man synkronisera många människors tankar och viljor för att få till stånd en trevlig kväll.
Det mest fantastiska med att vara uppe i hemstaden är alla människor som man har möjlighet att träffa och som man sitter hemma och saknar när man är i Åbo. Men då det ska vara så svårt att få ordning på omständigheterna kring att umgås...
Jag blir ju alldeles förtvivlad och nedstämd över att det inte är så enkelt som det verkar att träffas och prata strunt och skratta och ta vara på en fredagskväll på bästa sätt.
Mitt sociala liv tycks inte gå så vidare bra just nu. Det gör ingenting förresten. Det mesta tycks gå åt pipsvängen. Jag tror att jag snarast bör gömma mig undan i en ödestuga utan el och vattenledningar och internet och telefontäckning, helt ensam och bara äta och sova och äta och sova och äta lite till. Det känns så nu.

Ingen ordning

2010-03-11T11:13:00.004+02:00

Jag vet inte riktigt vad det är med mig idag. Jag vet att jag inte borde skriva när humöret är på avigsidan. Jag kommer att bli tvungen att dränka mig i skolarbete idag för högarna med arbete hålls konstanta i verkligheten men växer explosionsartat i mitt huvud. Jag blir alldeles förtvivlad.

Men det är inte bara något så världsligt som skola det handlar om. Delvis handlar det om att jag inte kan förstå att jag bara behöver prestera för min egen skull. Ändå får jag ett hörn i sidan varje gång det inte går som jag vill, utan att för den skull vara en enorm uppmuntran då det faktiskt går vägen.

Dels handlar det om att jag inte har sett en utveckling som jag borde ha sett. Det innebär att jag är mer ensam än jag trodde. Det går inte ihop logiskt, men så brukar det inte vara i livet. Det är helt klart att jag är omgiven av världens underbaraste människor och inte har något alls att klaga på. Men jag är inte isolerad i socialiteten! Ingen kommer att förstå vad jag menar med allt det här, det inser jag, men jag har en oförmåga att prata klarspråk. Jag tycks ha mist kunskapen att lära känna nya människor. Det som man verkar ha varit expert på när man var yngre.

Jag lyssnar inte egentligen på Winnerbäck, men han vet nog att uttrycka sig. Tackar R för att han fick mig att upptäcka denna låt.

Jag förväntar mig inte alls medlidande, för det finns inget att lida med i. Men visa vänlighet och du ska bli visad vänlighet. Slut på flummerier.

Jag lever än

2010-03-08T11:07:00.002+02:00

I all förvirring med deadliner som duggar tätt hann jag glömma bort att jag har en blogg som jag brukar uppdatera lite nu och då. Inte förrän jag upptäckte en länk på min facebookprofil som hänvisade hit insåg jag att det kanske vore dags att uppdatera. Det är ungefär tre veckor sedan jag skrev sist. Helt uppriktigt vet jag inte vad som har hänt sedan dess. Det blir till att bläddra i kalendern för att få någon ordning på tankarna. En vän har varit på besök i Åbo och jag har fått möjlighet att bekanta mig med utelivet en aning. Jag har varit på inflyttningsfest till en vän. Vi har firat att vi klarat ett halvår tillsammans, R och jag. Vi har ordnat scoutevenemang som inte alls blev som jag tänkt mig, men kanske dög ändå. I övrigt har jag bara pluggat. Och pluggat lite till. Vilket är precis vad jag borde göra just nu om jag ska få vara ledig alls under min föreläsningsfria vecka. Jag vill bli klar med mina stickprojekt, så det är väl lika så bra att jag börjar på med mina måsten.

♥

2010-02-14T10:24:00.005+02:00

Om det vore så, att jag hade ett liv med mycket fritid då jag kunde ge utlopp för kreativitet så skulle jag ha pysslat ihop små kort åt alla er som betyder, bara för att påminna er om det. Ni är många som betyder, somliga mer än vissa i vissa situationer, men det är inte det som är relevant. Det som är viktigt i det här sammanhanget är att det finns folk som bryr sig, att det finns såna som lånar ut ett öra, en kram, ett tillfälle att skratta åt gemensamt, en historia eller som delar med sig av en underbar personlighet eller en liten gest av vänlighet. Det är vad som gör skillnad.
Alla dagar är vändagar. Varje dag när du ger en gnutta tid åt någon ger du en vänpresent som kan göra enorm skillnad. Jag kan inte påstå att jag är vidare duktig på att komma ihåg att ta kontakt med alla underbara människor jag har varit i kontakt med. Däremot tänker jag mycket. Nästan dagligen sitter jag och funderar över hur vänner har det just nu och vad de sysslar på med. Men steget att ringa tycks vara mer än enormt. Men nu vet ni det i alla fall. Jag tänker på er.
För att bryta det grå mönstret i min blogg avslutar jag med en bild från min kusins bröllop. Det finns en ros som representerar just dig. Ha en underbar dag! ♥

Inredning

2010-02-13T18:20:00.003+02:00

Just nu flyter texten ganska bra. Det är kvantitet och ingen kvalitet, men just nu är det enda centrala att bli färdig. Jag håller fortfarande på med samma uppgift som i går kväll, det som inte på några villkor skulle få lämna. Men tiden är inte min vän.
Jag kan inte göra annat än skriva nu och hoppas på att det blir tillräckligt bra, så att jag kan känna mig nöjd. Dagens timmar tog sig en luftballong helt utan förvarning och jag kommer aldrig mer att få se dem. Imorgon vill jag vara ledig, men jag har fortfarande en uppgift oskriven och jag vet inte om jag kommer att orka färdigställa den ikväll. Möjligen kan jag börja på och tänka igenom vad det är jag har tänkt skriva, men knappast mer än så.
Jag har insett jag jag mestadels skriver här på bloggen om skolarbeten jag borde skriva, vilket förmodligen är bland det mest tråkiga man kan skriva om, men tyvärr är det som mitt liv tills största delen handlar om för tillfället. Jag kommer snart att bli en del av inredningen här i lägenheten. Men å andra sidan, kanske livet som möbel är något som är värt att prövas på?

Den varma glöden under duken

2010-02-12T17:17:00.004+02:00

Jag tycks inte kunna koncentrera mig helt på skolarbete och faktiskt kunna få något gjort. Men jag har lovat mig själv att 2-3 sidor ska vara skrivna idag innan jag vågar tänka på mat eller umgänge. En halv sida hittills. Dags att aktivera sig. Motivationen och orken är inte på topp, trots att solen har skinit idag så har jag inte varit utanför lägenheten en endaste gång och har tillbringat största delen av dagen framför datorn. Jag jobbar bara av pur beslutsamhet.
Jag hade ju lovat mig själv att jag skulle släppa på prestationskraven. Jag lovade mig själv det, redan för flera år sen. Att bara bry mig om att klara av och inte nödvändigtvis klara med bravur. Men jag tycker om att höra att jag gjort något bra. Jag tycker inte om att vara en grå råtta medelmåtta. Och om jag prompt måste vara det så vill jag iallafall vara unik i all min grådom. Ändå kan jag inte låta bli att jämföra mig och fundera, vad jag har gjort för fel och vad som hindrar mig från att alltid vara bra, så som jag var en gång i mina glansdagar (de kan väl ändå inte vara förbi?).
Två gånger den här veckan har jag blivit uppmanad att berätta något spännande i mitt liv just nu. Men jag vet inte vad jag ska svara. Mitt liv är bra, jag kan inte visa mig tacksam nog för alla mina grundförutsättningar. Det är underbart. Men jag saknar något. Jag saknar möjligheten att välja vad jag ska göra. Måsten sänker sig ner över allt roligt som en mörkgrå, murrig duk. Jag måste lyfta bort lite i taget för att hitta den varma glöden av livsglädje i allt det jag tycker om. Det är som ett hus ingen har varit i på länge. Möblerna är övertäckta med lakanstyg och med damm. Det kräver verkligen sitt att återställa miljön till vad det var, de tunga gardinerna måste dras undan för att släppa in ljuset. Men sedan kan man låta vårsolen kika in och uppleva något vackert. Hur länge är det till sedan?
Än en gång försummar jag minuter, förstör tid då jag kunde göra det jag måste för att kunna ta ledigt ett tag och njuta av det goda.

Vad är rostigt, hårt och bör inte finnas i en stolsstoppning?

2010-02-10T23:37:00.004+02:00

Min dag, som för övrigt har varit en rätt så bra dag, fast jag inte fick så vidare mycket gjort, har nu antagit absurda former. Det är väl inte dagens fel i sig, men absurt är det ändå. Nu har jag ju faktiskt en orsak till att anklaga dagen för att ha blivit absurd. En liten händelse som tillhör kategorin 'saker som bara inte händer'. Det har ingenting att göra med mina citronsmakande salmiakmuffins som jag bakade tidigare idag. Och inte heller med upptäckten av Google street view och alla roligheter man kan ha med det. Nej, det här har att göra med något så oorginellt som min skrivbordsstol. Ett flertal gånger idag (och förmodligen också tidigare) har jag märkt att byxtyget ville fastna i stolen en aning. Jag tänkte ju att det bara var en träflisa eller så och trodde att jag hade lyckats peta ut det hårda ut stoppningen. Men icke sa nicke. Så jag beslöt mig för att få ut, vaddetnusensistochslutligenvar ut stolsstoppningen. Jag petade och drog och petade och klippte lite försiktigt i tyget med en nagelsax och så småningom kunde jag dra ut detta mystiska föremål. Det var en spik. En liten rostig spik. I'm confused.

1 litre of tears

2010-02-02T01:00:00.002+02:00

Eftersom ett nytt dygn är påbörjat vågar jag mig kanske på ett nytt inlägg. Det är i allra högsta grad sovdags, men jag hade lovat mig själv ett avsnitt 1 litre of tears då jag hade skrivit klart min engelskatext. Jag kommer med all säkerhet att ångra att jag är vaken än imorgon då väckarklockan ringer. Dessutom återstår lite läxa att göra. Men det blir nog passlig frukostläsning.
Jag njuter av att ha fått gråta och känna mig lycklig efteråt. Det är så lätt när man har fått gråta åt något som inte är ens eget bekymmer. Det är en serie med bra tankar, 1 litre of tears. Man får perspektiv på mycket. Just nu är jag lycklig och tycker att enorma mängder skolarbete är ingenting om man har en framtid som är värd att kämpa för. Jag kommer att skämmas över dethär senast om några veckor, men just nu känns det sant, så jag måste skriva ner det.
Med dessa tankar blir det sovdags för min del.
En sak till: Gråt, men skratta mer.

När glas rinner

2010-02-01T21:18:00.003+02:00

Arbetsmängden gällande skolarbete är så överväldigande att jag skulle vilja gråta. Inte nog med det, det ökar dessutom! Någon kommer att få sopa upp resterna av mig när den här terminen är över. Jag är inte stressad för tillfället, i alla fall inte panikartat, men det känns som om jag är trängd in i ett hörn och vart jag än vänder mig så är det förväntningar, krav och mera arbete.
Just nu på och skriver en text på 500 ord om hur bra jag är och varför jag ska bli antagen till en skola utomlands. Det lyckas inte vidare bra när man känner sig allt annat än ambitiös och duktig. Kanske det kunde gå att skriva sånt om man faktiskt menade det, men när uppgiften bara ska läsas igenom, rättas och sedan glömmas bort blir det rätt så meningslöst.
Helgen har varit härlig. Galenskap upp till öronen och bra sällskap. I jämförelse ter sig vardagen gråare än den egentligen är. På sätt och vis var helgen för kort. Många människor hann jag inte träffa och det harmar mig.
Det är ändå skönt att vara tillbaka i Åbo. Det är här mitt liv är för tillfället och så mycket underbart finns här i min omgivning. Det är här som är hemma. Kaoset kan bero på att inga rutiner har infunnit sig än. Det blir nog bättre.
Det blir bättre när textskrivningstakten ökar och inte längre är densamma som då fönsterglas rinner neråt. Det blir bättre för varje avklarad etapp.

Nattliga äventyr

2010-01-28T12:26:00.002+02:00

Jag har satt mig i datasalen framför en dator med prickig skärm. Det känns oroande mycket bekant. Jag lovar att jag är oskyldig!
Gårkvällen var stundvis mer än absurd. Allt började med att jag glömde min telefon hemma hos R och vad gör man då ifall dörren till trapphuset är låst? jo, planer på hur man på bästa sätt ska kunna klättra upp till fönstret och knacka på, alternativt ta sig upp till utekorridoren börjar ta form i huvudet. Jag kom dock inte ända fram till utförandet av detta emeden jag fick den lysande idén om att väcka uppmärksamheten genom lite oljud. Så jag gick till framsidan av huset och formade till en snöboll som jag med överraskande bra precision lyckades träffa fönsterblecket med. Han hörde det och kom ner med min telefon. Allt väl sålångt. Det korta samtal vi sedan hade där ute i kylan kändes som något av det mest okonstlade jag haft på länge.
Väl hemkommen och frusen om kinderna började jag packa upp ur axelväskan och packa i väskorna jag skulle ta med mig till hemstaden istället. Då upptäckte jag att portionsförpackningen sallad, som jag inhandlat tidigare på kvällen för att ha något att äta på tåget, hade läckt ut salladssås i min väska. Alla mina livsnödvändigheter bär nu en svag lukt av salladsvinäger och halv två på natten stod jag och skrubbade väskbotten. Till slut kunde jag inte annat än skratta åt absurditeten i vad jag lyckats åstadkomma under dygnets första två timmar.
Sedan jag har fått några timmar sömn har allt förflutit normalt så än har jag hopp om att det kan bli en bra dag. Jag har 4½h tågresa framför mig än idag, men det är inte så farligt då man har något att sysselsätta sig med. Om inte annat så de huvudlösa mängder skolarbete som bara tycks öka vartefter. Det är som ett månghövdat monster. För varje huvud man hugger av växer det ut tre nya. Men om man ska se det från den ljusa sidan så lär jag inte kunna bli sysslolös förrän någongång i maj ungefär.

Studieskadad

2010-01-20T23:33:00.003+02:00

Efter en förfrågan ifall jag fick använda ett finurligt uttryck i detta inlägg utan källhänvisning eller inte börjar jag inse att jag är studieskadad. Det kunde visserligen de allra flesta av mina vänner ha berättat för mig för länge sen och förklarat att det har att göra med fenomenet överambition. Såja. Fick alla med det? Ö-v-e-r-a-m-b-i-t-i-o-n.
Det här är seriöst riktigt allvarligt. Deadlinerna haglar ungefär lika tätt som riskornen brukar vara förpackade i ett rispaket, först en hel massa såpass tätt att man knappt kan andasväldigt länge för att sedan ha ett uppehåll på sådär två-tre centimeter innan man kommer till locket (allt detta räknat underifrån för den som inte förstod det eller aldrig har varit på äventyr i ett rispaket (eller i därmed jämförbara miljöer)).
I detta skede av den dagliga evolutionen (R. 20.1.2010) fungerar hjärnan sämre än någonsin men samtidigt är den i sitt esse. Känslorna är nära ytan och lätta att nå och formuleringarna dyker upp i huvudet i en fasligt takt, så fingrarna nästan hinner bli utbrända innan de knappat klart på tangentbordet. Dessutom är jag lite ärligare än vad som kanske är bra för mig och mina visioner om att försöka vara snäll mot alla.
Jag borde nog ta mig i kragen och gå hem från skolan nu, oberoende av hur trevligt det är at vara social på nätet och njuta av ett snabbt nät. Men i något skede måste förnuftet (eller mer förnuftiga vänner) säga stopp. Och jag tänker inte protestera. Godnatt.

Tillfällig gäst i mina städer

2010-01-18T23:08:00.002+02:00

Min vistelse i Åbo efter jullovet har kommit igång ordentligt, men den känns väldigt tillfällig. Om tre dagar sätter jag mig på tåget tillbaka till hemstaden för att vara där några dagar, sedan tillbaka hit och efter bara ett litet tag tillbaka norrut för att sedan återvända än en gång. 18 h kommer jag att tillbringa i tåg. Kan inte direkt påstå att jag ser fram emot det.
Jag trivs rätt så bra just nu med mitt lilla liv här i den större staden. Det är ju nästan så att jag börjar få grepp om var det riktigt är jag bor. Exempelvis tappar jag inte längre bort mig när jag traskar på i näromgivningarna, det är absolut ett bra tecken.
Jag ska inte bli långrandig, det har jag inte tid med, hade tänkt hinna med mycket innan sovdags, vilket borde vara ungefär nu.

Rakådantt

2010-01-12T12:25:00.002+02:00

Vårterminen har sparkat igång och vardagen försöker återfå sin plats. Den tränger ut lovet och den totala bristen på rutiner. Det är varken ensidigt positivt eller negativt. Jag trivs med att få leka rakådantt (detta ord är det senaste tillskottet i min dialektala vokabulär) och bara vandra omkring hemmavid utan några som helst krav. Vänta nu... vid närmre eftertanke har jag ju faktiskt inte gjort det knappt alls under detta jullov, men det vore trevligt. För mitt eget matintags skull är det iallafall bra med lite rutin. De senaste veckorna har hunger och matlust varit mycket sällan förekommande.
Däremot så ser jag inte vidare mycket fram emot att ständigt ha en lång lista med skolarbete som måste utföras. Listan växer för varje föreläsning jag har. Imorgon har jag inga föreläsningar, så då kan det vara läge att börja avverka punkterna på listan.
Litegrann har jag börjat återanpassa mitt liv till storstaden, men det kommer att ta väldigt länge innan jag har vant mig helt. Processen fördröjs av att besöken i den lilla staden kommer att bli rätt så ofta förekommande. Å andra sidan, vad gör det? Jag kommer att få träffa en massa härliga människor mycket oftare än vad jag annars skulle.

I arla morgonstund

2010-01-10T09:04:00.003+02:00

Det är alltför tidigt för att vara vaken en söndagsmorgon, men jag har en deadline ikväll så jag har inget val. Tanken var ju att jag skulle färdigställa det igårkväll, men så blev det bråttom och så träffade jag kompisar och så fick jag migrän och så tyckte jag det var bäst att få en ordentlig natts sömn och gör mina uppgifter idag istället.
Bara några timmar återstår innan avfärden till studiestaden och jag har mycket att göra innan dess. Men jag har kommit igång bra med mina uppgifter så det ska nog inte bli något problem. Ett desto större problem är att min mp3-spelare tycks ha kastat in handduken för gott. Den fungerade ännu bra för en stund sedan när jag lade den på laddning, men när jag ansåg att jag inte ville installera mjukvaran till den på mammas arbetsdator så stängde den av sig och därefter kan jag inte förmå den att visa några som helst livstecken. Kråtalådon (ja, jag kallar den så) har bråkat förr, men då har det gått att ställa allt tillrätta. Nu fungerar inget av de tips jag fick senast då den inte ville samarbeta.
Det känns på något sätt orättvist att vara vaken den här tiden på dygnet, när mamma sover i rummet till vänster om mig och pappa, som skulle vara hurtig och se till att jag kom mig upp denna morgon, sover i soffan i rummet till höger om mig. Nu ska jag skriva färdigt min text, skicka in den och så får jag börja tänka på morgonmål, packning, dusch och andra saker som är bra mycket trevligare än att göra skolarbete.

Ingen återvändo

2010-01-09T13:55:00.003+02:00

Igår var jag traditionsenligt på Karleby uf:s nyårsrevy och inte vet jag om det är jag som förstår mig på den bättre eller om den helt enkelt var bättre än tidigare år. Bra upplevelse iallafall.
Jag tillbringar min sista jullovsdag med att göra skolarbete. Precis det jag hade tänkt undvika. Dessutom kommer mommo hit på lunch snart. Effektivt arbete är det enda just nu som kan rädda min kväll och ge mig möjligheten att umgås med vänner istället för psykologiska frågeställningar ikväll. Jag har inget val. Uppgifterna måste färdigställas, deadline är imorgon och då hade jag tänkt bege mig till studiestaden. Men två besök blir det ännu i den lilla staden denna månad. Programmet dessa två helger lär bli intensivt, men sysselsättningarna är roliga.

Det skulle vara trevligt...

2010-01-07T16:30:00.002+02:00

Efter att ha bläddrat bland en hel hop med bekantas bloggar insåg jag att jag mycket gärna skulle klara av att blogg, om inte varje dag så åtminstone ett antal gånger i veckan. Jag inser att det skulle vara trevligt med lite bildmaterial också allt emellanåt, men de kommande veckornas otillgång till dator förhindrar beklagligtvis detta. Eller ja.. försvårar åtminstone.
Om man grundar sitt omdöme om mig på mitt bloggande kan det ju tyckas att mitt liv i huvudsak består av skolarbete och facebookande, men det är långt ifrån sanningen. Mitt datoranvändande däremot domineras av dessa två sysselsättningar. Den som överhuvudtaget läser min blogg vet visserligen det redan, men jag måste ju få passa på att påpeka.
Min önskan är att bloggen skulle kunna få en nystart, jag kunde kanske så småningom ägna lite tid åt att ändra utseende på den och den språkliga stilen kunde kanske vara lite mer vardaglig. Jag är inte överhuvudtaget övertygad om att det kommer att lyckas, men som sagt, det vore trevligt. Lite mera bloggande, lite kortare, lite oftare, lite mer koncist och lite trevligare överlag.
Ja, jag sitter och försöker skriva ett pedagogikarbete som jag har bestämt mig för att färdigställa ikväll, så jag kan göra nästa imorgon och sedan vara ledig under min sista jullovsdag på lördag. Vill jag tillräckligt så kommer det att lyckas, det vet jag. Sköt om er människor, så återkommer jag inom en mycket snar framtid!

Dåligt inlägg

2010-01-04T16:48:00.003+02:00

Jag har försökt ha så mycket jullov som bara har varit möjligt. Visserligen har det inte blivit vidare många slappa dagar med stickningen i famnen men jag ändå hunnit med det mesta och lite till hittills. Dessutom återstår ju nästan en vecka av ledigheten.
För tillfället förs krigföring mot den bärbara med allt annat än enfärgad skärm. Med min icke-existerande tekniska begåvning torde detta gå åt skogen, men som tur är finns det ju alltid mer begåvade människor som kan ställa sånt till rätta.
Jag ogillar att jag inte har fått gjort något alls idag. Kanske det är precis det jag ska göra idag också. Bara ta det lugnt. Efter en rolig, men uttröttande masurliljehajk och en kall ledarkeikka känner jag att jag har fått min scoutdos fylld för jullovet.
Jag har inte längre lika stor inspiration att blogga och berätta om mitt liv på nätet. Facebookandet har minskat och likaså bloggandet. Det är ju inte så illa egentligen. Inte med tanke på att det förmodligen beror på att jag får prata av mig och inte behöver skriva av mig mer än det dagliga dagboksskrivandet. Jag tänker ändå hålla kvar både bloggen och facebookkontot, iallafall ett tag. Så är situationen för tillfället, men den ändras antagligen när jag kommer tillbaka till studiestaden och inte längre har alla mina vänner lika lättillgängligt.
Mina tankar är inte riktigt sammanhängande för tillfället, jag har bara ätit frukost än idag och har väl blivit lite märklig av matbristen. Det här blev ett dåligt inlägg som ger mig möjlighet att skriva bättre under det pågående nya året. Gott nytt år!

Fröken Duktig

2009-12-19T18:19:00.002+02:00

Det är ingen trevlig inledning på sitt wannabe-jullov när betygssättningen på höstens kurser långsamt börjar dyka upp lite varstans. På Moodle, MinPlan och via mailen. Blä.
Jag intalar mig själv att jag inte bryr mig. För det har inte gått så särdeles lysande alla gånger. Eller överhuvudtaget. Förväntningarna är alltid högre än resultatet.
Jag hade lovat mig själv att inte ens försöka vara en duktig studerande längre. Men jag kan inte låta bli! Jag har alltid varit en duktig elev, alltid den som folk har trott att alltid vet allt. Men det är en enorm lögn. Visst brukar jag alltid vara i bättre ändan, men sanningen är att jag kan läsa in lite info och skriva ett prov och få ett hyfsat resultat och sedan glömma bort alltihop igen. Jag vill inte, men det är så.
Jag tänkte mig, att jag inte skulle bry mig om något annat än att bli godkänd i mina universitetskurser, men ändå pressar jag mig själv på precis samma sätt som jag alltid har gjort. Ända sedan första klass i lågstadiet då jag satt och kämpade med matteläxan i nästan två timmar per kväll. Inte för att jag var duktig, eller tyckte att det var intressant utan bara av pur envishet. Jag hade sett en potentiell kompis i klassen som jag gick i och hon var duktig. Så jag ville bli som hon. Det resulterade i en av mina långvarigaste vänner och samtidigt en konkurrens som höll i sig i 12 år. Nu i höst är vi för första gången någonsin i olika klasser, i olika skolor, i olika städer. Konkurrensen har upphört. Vännen är kvar.
Jag vet ju att jag inte borde blogga när jag är irriterad och det bara sticker i mig av aggressioner. Jag klarar inte av ett normalt samtal i exakt detta ögonblick. Jag bara fnyser och tar den andra samtalspartnerns blotta existens som en grov personlig förolämpning mot mig själv. Jag brukar undvika att kommunicera när jag är irriterad, eftersom jag vet att jag inte kan sansa mig. Därför klarar jag av att inte vara en vidare grälsjuk person.
Just nu är jag arg på min egen ineffektivitet, på min skoluppgift som pockar på och kräver att bli färdigställd, på min egen otillräcklighet. Lika så bra att jag dränker irritationen i skolarbete.

Jag drömmer om en jul hemma...

2009-12-17T17:28:00.004+02:00

Jag är tillbaka i den lilla staden och kommer att stanna här i nästan en månad. Som vanligt när jag bloggar så har jag en pedagogikjournal på hälft och detta borde definitivt åtgärdas å det snaraste. Jag vill ju ha jullov på riktigt snart.
Splittringen inom mig framgår tydligt när jag är i det hem jag alltid har kallat hem. De tio första minuterna denna dag vandrade jag omkring i lokalen och var smått förundrad över att det är här jag ska bo de kommande veckorna. Det tar minsann ett tag att vänja sig tillbaka till småstadslivet. De flesta är ännu på diverse studieorter och därför tillbringar jag all min tid hemma, får att återanpassa mig och göra upp planer för allt vad jag vill göra.
Jag vill träffa alla dem som jag tänkt på högvis speciellt under de senaste veckorna när hemhemfärden har närmat sig. Men i vilken ände ska man börja? Jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att ta kontakt med och träffa alla.
Vintervädret är underbart. Jag vill jag vill jag vill bara ha jullov ordentligt. Springa ut och hoppa i snön och whatever. Julfeelisen börjar infinna sig på riktigt. Jag vill inte men måste skriva mina journaler. Intalar mig själv att sen blir det jullov. På riktigt. Så hur svårt kan det vara att skriva ett par hundra ord och flumma fritt. Blä. Skärpning alltså.

Godkänd!

2009-12-10T10:49:00.003+02:00

Årets sista föreläsning avklarad och den gick i glada förtecken. Tentutgivning och genomgång är inte i alla fall en särskilt uppiggande upplevelse, men när man varit nästa 100%-igt säker på att man är underkänd och det sedan visar sig att man med darr på ribban klarat det och jullovet åtminstone inte behöver tillägnas tentläsning. Däremot har den fantastiska företeelsen nätkurs orsakat att jag kommer att sitta och producera flummig text om pedagogisk psykologi stora delar av det så kallade jullovet. Jag som hade tänkt mig ett lugnt och avslappnat jullov, men som kära R kommenterade; det finns inget jullov i den akademiska världen, snarare en studieperiod i julig miljö. Sant, så sant. Men även om ett antal timmar kommer att tillbringas framför datorskärmen skrivandes journaler och förklaringar i långa, konstiga förklaringar så är människorna min högsta prioritet detta jullov.

Mitt hörn av livet

2009-12-02T13:40:00.005+02:00

När jag för några dagar sedan tittade till bloggen för att kolla ifall skrivinspirationen slog till( vilket den tydligen inte gjorde) började jag fundera över varför jag har skrivit "mitt hörn av livet" längst upp. Efter en stund funderande började jag dock återupptäcka de tankebanor jag haft för två år sedan när jag började blogga. Livet är väl ganska självskrivet, det är vad som pågår hela tiden och som involverar var och en av oss i allra högsta grad. Men hörnet? Varför ett hörn? En av de saker som kanske kan klassificeras som en egenhet hos mig är det att jag har svårt att somna om jag inte har ett fluffigt hörn av ett täcke att placera mellan min kind och kudden innan jag ska somna. Därför är det svårt att sova under en filt, utan en kudde (kudden kan ju nämligen tjäna samma roll och vikas dubbel ifall den är tillräckligt stor). Hörn alltså. På den tiden då jag ännu hade trasa, alltså ett vitt tygstycke, typ en snuttefilt, sånt som åtminstone jag hade när jag var liten, så diggade jag hörnen mest. Hörn är trygga helt enkelt. Är jag flyförbannad och har skrikit och gråtit och hunnit bli alldeles ynklig så söker jag mig också till hörn. Trånga utrymmen där man knappt om knappt ryms att kila in sig, där är trängseln tryggast.
Det har blivit advent och för första dagen på mycket länge har minusgraderna behagat infinna sig i staden. Jag är i ett enormt behov av jullov. Hur produktiv som helst då det gäller stickning och pysslande, men jag kan knappt stå ut med tanken på mer tentläsande och ändå har jag alla tenter kvar. Urk...
Jag fick ett plötsligt infall att se några avsnitt Mysteriet på Greveholm igår. Det ruinerade alla mina planer på att gå och lägga mig innan tolvstrecket och stiga upp kring 8 idag. Halv två hade jag sett igenom alla avsnitt och var tillfreds och kunde gå och lägga mig. Dessutom inser jag att det är första gången någonsin jag har sett igenom alla avsnitt, förut har jag varit för rädd för den läskiga greven.
Jag vill hem till Österbotten nu. Vill ha jullov och komma tillbaka till den lilla staden. Några dagar kvar än. Jag vill ut till villan och övernatta där, eller åtminstone vara där och bara känna lugnet. Ensam. Jag orkar inte vara social och trevlig. Flera gånger per dag retar jag upp mig på petitesser och flyger nästan i taket. Då påminner jag mig om att det är dumt att attackera såna små struntsaker och riskera att såra någon på köpet. Bäst att låta bli.
Jag har fått tillbaka min egen dator. I snart ett dygn har den fungerat felfritt. Kanske månne Astor är återställd? Ta i trä! Men han pratar fortfarande finska. Dock har jag fått några mystiska cd-skivor på posten som ska innehålla den svenska versionen. Tror dock inte jag ids åtgärda det förrän jag har fått lov.

Nostalgi

2009-11-25T10:31:00.003+02:00

Nu känner jag att den här dagen kan sparka igång på riktigt. Jag har mycket att göra, men det är ändå inte oöverkomligt mycket, det kan till och med hända att jag kan få gjort allt vad jag borde få gjort idag, och det i sig är ju en rätt unik situation. Det är helt enkelt en hit med föreläsningsfria dagar två dagar i veckan. Lediga dagar är det ju inte precis eftersom det alltid finns en hel massa som måste göras och som väldigt sällan blir gjort.
Denna helg är det lillajul. Julkänslan har definitivt inte infunnit sig det minsta. Det är oktoberväder och kring 10 grader plus därute. Nånting är fel, helt klart. Jag bad mamma att skicka den juligaste cd jag äger hit till Åbo. Min lillajulklapp från början av 90-talet. Cd:n är Ti-Ti Nallen joulu. Den är mest patetisk, men så starkt förknippad med julen att jag bara måste lyssna igenom den varje år. Månadens nostalgichock var nog ändå när jag var och handlade till Citymarket uppe på backen och snabbt kollade igenom vilka cd-skivor de sålde, givetvis fanns Ti-Ti Nallen joulu där, produktionsår 1992. Den betyder en del, bara för det faktum att det var min första cd. Inte för att jag skulle tycka om musiken, den hamnar någonstans i gränslandet mellan går att uthärda och avsky.
Trots att jag har någon form av studiemotivation, så borde jag kanske tänka på frukost, eller eventuellt lunch. Annars lär motivationen definitivt sjunka konstant.
Veckorna kvar till jullovet minskar hastigt nu. Åh, vad det ska bli roligt att få träffa allihopa igen!

Äventyr

2009-11-23T18:09:00.002+02:00

Efter en fantastisk helg i huvudstaden återvänder man till någonslags vardag. Långt in på natten satt vi och diskuterade, precis som det ska vara när man inte har träffat en människa på alltför länge. Man får en chans att lära känna människan på nytt och hitta tillbaka till våglängden där man kommunicerar och förstår varandra som bäst. Det kändes bra. Det föranledde också en hel massa funderingar som jag fick ta itu med på egen hand efteråt, men för det allra mesta är lite tankeverksamhet inte till någon skada. Lite upp och ner har mitt huvud varit ändå, men det får väl anses normalt en vanlig grå måndag.
Jag har varit på äventyr också. Hängselfors lokaltrafik är allt annat än lätt att förstå sig på och det orsakade viss förvirring både för samtliga involverade busschaufförer och mig när jag skulle ta mig ut till Esbo för att se hur vän A bor. När jag enligt tidtabellen skulle stiga av bussen så var den redan vid ändstationen och busschauffören vände sig om och frågade var jag egentligen skulle stiga av. Jag ringde vän A och fick sedan reda på av chauffören att jag hade missat stationen med ett par kilometer men skulle slippa dit ifall jag hann springa till nästa hållplats på 15 sekunder. Jag hann. Satte mig på bänken längst fram. Hämtade andan en stund och frågade sedan den nya chauffören var Kullonmäkistationen var. Svar: för 2 statione sedan. Han släppte av mig och jag traskade till närmsta busshållplats och ringde A. Gick ytterligare en bit i gissningsvis rätt riktning. Var fortfarande förvirrad. Fick order per telefon om att stanna precis där jag var. Stod stilla. Fotade lite. Kände mig lite vilse och bortkommen. Då började det regna, perfekt timing, precis som det skulle ha gjort i en film. Därefter fick jag uppleva en trevlig överraskning när A&A plötsligt närmade sig i fjärran (jag hade en bra bild på det här men allt blev så yttepyttesmått att det inte längre var någon vidare vits att ladda upp bilden...).
Vissa vänskapsförhållanden mår bra av lite distans emellanåt.
Sedan jag kom hem igår har jag varit trött, förvirrad, förbannad, frånvarande och förtvivlad. Allt om vartannat. Allt som en konsekvens av något annat. Jag har varit lite ur balans och inte riktigt vetat överhuvudtaget något alls. Men det blir bättre. Jag tror på morgondagen, fast jag vet att den blir hektisk. Nu måste jag göra lite vettigheter, annars kommer mitt samvete att plåga ihjäl mig inatt.

Måndag, tisdag, grådag, torsdag...

2009-11-18T10:50:00.002+02:00

Jag har vaknat upp till en grå dag. En dag som jag har lite svårt att få rätsida på. Jag har en rätt omfattande skoluppgift att skriva och det måste ske idag. Det finns ingen återvändo (om jag inte känner för att bli underkänd vill säga...). Jag vet precis vad jag ska göra. Hela dagens schema finns prydligt uppspikat på en anslagstavla i mitt sinne. Det är inte det det är frågan om (hiskeligt många det i den meningen, men det lär vara vanligaste ordet i det svenska talspråket, nu blev det ännu fler XD). Min humor tycks ha nått ett helt nytt botten.
Det har varit en märklig natt. Lätt illamående och lagom lullig försökte jag samla tankarna i ett knippe och sedan slänga iväg dem, alla på en gång så att huvudet blir tömt och jag kan somna lugnt. Men det var stört omöjligt igår. Hur det nu sen gick till så somnade jag iallafall och jag har sovit länge. Lite för länge kanske. Och drömt många konstigheter. Mamma och pappa var åtminstone med i min dröm. Och jag själv som elefant. Jag sprang omkring på en indisk, eller eventuellt en thailändsk marknad, som elefant och, ja.. ställde till det antar jag. Men före det hade jag, som mig själv i det fallet, suttit på tambursgolvet hemhemma och dragit av mig mina jeans för att jag skulle kunna dra av mig skorna och när jag skulle lägga på mig jeansen igen kom en mystisk gubbe inklampande genom ytterdörren. Jag föredrar att inte föreställa mig att sådana drömmar ska inneha någon betydelse.
Eftersom mycket tid har tillbringats i vardags-/arbets-/sovrummet börjar det vara rätt så kaotiskt. Kanske borde jag städa... Nej! Nu ska jag göra skolarbete, så hrm.. FÅR jag städa sen.

Hemmamat

2009-11-15T18:23:00.004+02:00

Jag måste ju passa på och blogga när jag egentligen borde jobba på med mitt arbete om skillnaderna mellan bokmål och nynorska, men fast jag inte ens har börjat på med dokumentet så känner jag ingen press alls, det känns som om jag vet precis vad jag ska skriva och att ingen ansträngning kommer att krävas för att plita ner en sida.
Tekniken fortsätter jäklas med mig, kära Astor började bete sig likadant som innan jag lämnade in den på service första gången och jag är ganska uppgiven. Jag passade på att utnyttja möjligheten i att Anttila har öppet på söndagar och förde in Astor och får nu vänta än en gång på att möjligen få tillbaka en fungerande dator. Men det är ganska okej så länge jag får använda skolans datorer och har tillgång till pappas dator med flimrande skärm för hemmabruk. Jag orkar inte vara arg längre, uppgivenheten är det enda som är kvar.
En trygg hemmakänsla infann sig nyss när jag åt middag. Jag hade tillrett potatismos, så som vi lagar det hemma och köttbullar med någonslags wannabe-mexikansk kryddning. Tanken var att jag skulle följa ett recept, men när jag upptäckte att vi varken hade ägg eller ungefär hälften av kryddorna så gav jag upp och plockade ut smaksättare på måfå. Paprikapulver, tortillasås, sötsur chilisås, salt och vitlökssalt blev den fabulösa blandningen. Mycket lyckat.
Jag hoppas på att få uppleva lite ledighet ännu ikväll så det är lika så bra att sätta igång med min uppgift. Morgondagen är föreläsningsfri, men jag har mycket att arbeta med så det blir definitivt ingen ledig dag. Jag förnimmer ett uns av motivation nu och det är bäst att inte låta chansen gå förbi.

Nästan flitig studerande

2009-11-14T14:48:00.004+02:00

Det blev en ofrivillig bloggpaus av ren tidsbrist. Men, sånt händer. Jag vet faktiskt inte riktigt vad som har hänt sen sist. För att komma ihåg sånt måste jag konsultera kalender och dagbok. Jag förmodar att det är mina höga tal på tantometern som gör mig så glömsk och småvirrig. Eller det faktum att förvirring faktiskt är ett normaltillstånd. Jag har sagt det förut och säger det igen, men när man har allt på klart är det dags att bli orolig på riktigt.
Jag var hemhemma förra helgen. Det enda som stod på programmet var att vila och umgås med kompisar och det kan jag ju konstatera att jag gjorde. Många härliga människomöten som fortfarande glittrar inom mig och gör mig glad. Det enda negativa som kan sägas om att försöka hinna umgås så mycket som möjligt med folk är att nätterna blir så sena och dygnet totalförvridet. Detta har medfört vissa sömnsvårigheter under veckans gång. Men lite får man ju offra för sina vänner.
Just nu borde jag förstås arbeta med mina skoluppgifter så att jag kan ta helg på riktigt så småningom, det vore trevligt att kunna känna att man är ledig. Så länge jag har en deadline framför mig kan jag inte slappna av och då är det ju kanske inte så vidare lyckat med deadlines varenda vecka. Dessutom börjar tenterna närma sig och det vore nog inte så illa att påbörja läsandet. Jag förväntar mig inte att bli godkänd, men jag kan ju försöka lära mig något ändå, för att bli godkänd någongång i en avlägsen framtid.
Som vanligt är inte tekniken och jag särskilt överens. Astor är finskspråkig för tillfället och började än en gång visa tecken på att låsa sig på samma vis som den gjorde innan jag lämnade in den på service. Och pappas dator, som jag använder just nu, har något fel med skärmen. Olikfärgade punkter dyker hela tiden upp på skärmen och ibland töjs vissa områden ut över nästan hela skärmen så att det blir störtomöjligt att läsa vad som står där.
Lite knepigt är det att bo på två ställen, drygt 430 km från varandra. Jag vet inte riktigt var jag hör hemma för tillfället. Jag vet att jag är finlandssvensk (som kan innebära en smärre identitetskris i sig) och jag är nog österbottning och jakobstadsbo, men största delen av tiden är jag ju ändå bosatt i Åbo. Confusing. Jag försöker komma underfund med var jag känner mig hemma, men sanning att säga så hör jag inte hemma någonstans alls just nu. Sofflocket i Jeppis känns tryggt och bekant, men sedan jag flyttade känner jag inte längre igen "hemmalukten" i lägenheten i Jeppis. Det är en främmande lukt där, som kanske alltid har funnits där, men som jag inte har märkt av tidigare. Det luktar som det brukar hemma hos mommo och moffa, fast lite annorlunda. Jag inser att jag inte kommer kunna bo permanent hemma hos mamma och pappa längre, jag håller på att forma mitt eget liv. Men loven skall väl förmodligen gå ännu ett par år. Så nog ska det ordna sig. Men oberoende av var jag hör hemma, så har jag iallafall någonstans att bo, både i Åbo och i Jakobstad. Så det borde ju vara på bästa sätt.
Beklagar att jag bara pratar studier, men man maler ju det som är aktuellt och studierna upptar 6-7 dagar i veckan för min del så det är kanske inte så vidare märkvärdigt.